Slumpen är ingen tillfällighet, eller?

Igår på dagen funderade jag på vem jag skulle ringa i Barcelona. Om utifall jag hade haft några telefonnummer kvar... Tänkte på en ny bekant som jag gillar utan att vi egentligen känner varandra särskilt väl.

På kvällen ringer Lovisa från Trondheim. På min hemtelefon. Vi pratar länge. I slutet av samtalet säger hon något så klokt: Man måste lita på livet. Så vackert sagt. Att inte försöka kontrollera. Inte styra. Släppa. Och låta livet styra livet en stund. Av sig själv.

Idag cyklade jag till Barceloneta för min morgonkaffe. På stranden möter jag spontant den bekant som jag ville ringa igår. Om jag hade haft numret kvar. Jag och Jessika tar en kaffe. Precis vad jag behövde. Slumpen bestämmer bra.