Söker svaret hos Freud.

Funderar bakåt. Undrar om min flyttångest är kopplad till min barndom. När jag var 6 år. Mamma hamnade på sjukhus samtidigt som vi flyttade till en ny stad den julen och sedan skilsmässa på det. Hrm. Kanske är det en ouppklarad knut? Hur tusan ska jag hinna med att terapiprata klart det på en vecka, så att jag kan packa kartonger i 180 knyck veckan efter det?

Imorgon reser Henrik iväg igen. Blir borta i massor av dagar Oj oj oj. Jag kommer att tvinga barnen att sova i stora sängen och krama mamma Maria god natt vareviga kväll. Nu behöver jag all kärlek jag kan få.