Mamma, pappa, barn.

Kanske världens bästa lek. Jag tror faktiskt man kan säga att jag är lycklig. Det är så fantastiskt att vara mamma och fru.

Den töntiga sanningen är den att vi brukar leka att vi är superhjältefamiljen - som klarar allt bara vi håller ihop. Min son är supersnabba Dash. Jag är (syrran) Violet och Mannen är jättestarka Mr Incredible. Ted i magen är förstås Jack Jack. Fast jag undrar hur Freud skulle tolka det faktum att Max brukar säga att farmor är Elastaflickan (som alltså är gift med Mr Incredible i filmen)?

Imorse kom min son in i sovrummet och sa: Godmorgon mamma och pappa. Mannen kliver upp, gör frukost och cyklar med sonen till sommarskolan. Max går sedan snällt in i klassrummet, fastän han har en ny fröken som såklart bara talar katalanska och trots att inget barn från hans förra klass har börjat ännu. Det känns lite för bra. Förstår inte riktigt hur min son kan vara så glad och harmonisk. Förra veckan ställde han till en dramatisk scen nästan varje dag. Antar att han precis som jag är lättad över att slippa bo bland kartonger och damm i en trång varm innerstadslägenhet.

Här sitter jag, jobbar lite vid datorn, ser ut över Sagrada Familia och snart kommer min kompis Lena förbi på lunch.

Igår kväll badade vi i poolen nere på gården där några spelade padel, ungarna lekte kull och jag diskuterade barnvagnar med en grannfru som precis fått barn. Ett riktig idyll. Inte ett party så långt ögat kan nå. Inte ens en flört i sikte (om man inte räknar hemliga polisen förstås). Och jag är ändå så förbaskat nöjd. Obehagligt nöjd och läskigt kär i båda mina killar. Kan det vara mina graviditetshormoner som lyfter mig till dessa höjder tro?

Det sämsta med att vara en familj: Man är ALLTID orolig att det ska hända något med någon i familjen. Idag flyger mannen till England igen. Gillar INTE att skiljas. Inte ens för några dagar.

Det bästa med att vara en familj: Kärlek, kärlek, kärlek.

2-0 i set - såklart jag blir mallig.

Alla som känner mig som liten vet att jag alltid varit en dålig förlorare. Fast faktum är att jag är en ännu odrägligare vinnare.

Ikväll spöade Henrik och jag grannparet i padel med siffrorna 6-4, 6-3. Halva kvarteret tittade på.

Och jag är gravid i sjunde månaden. Förnedring.

Känns riktigt gott. Framför allt att kroppen funkar och jag mår så mycket bättre än tidigare i graviditen.

Tack.

Vi är b a r a vänner

Max är inte kär längre, berättade han för oss tidigare i veckan. Men Carlota fick komma hem till oss och bada i poolen idag i alla fall.

Max pratade mest svenska och hon svarade på katalanska. Och de verkade förstå varandra jättebra.

Diagonal Mar, Barcelona

Kom tillbaka till Barcelona igår kväll. Totalt utmattad. Min son var riktigt speedad HELA flygresan och ville göra allt annat än sitta still och ingen runt omkring verkade uppskattade hans lekfulla humör.

När jag kom in i våningen så stank den av olika rengöringsmedel. Lukterna påminner mig om första tiden under graviditeten när jag mådde så illa hela dagarna. Måste köpa rökelser eller (icke existerande) parfymfri såpa, för jag får kväljningar av dessa dofter.

Vi bor i en katalansk familjevariant av Melrose Place. Det lilla kvarteret har en gemensam innegård med padelbanor, palmer, pool och lekplats. Alla känner alla. Satt i gräset och många av grannarna kom fram, gav två kindpussar och undrade hur vi haft det. Jag pratade spanska - och folk verkade förstå vad jag sa. Jippie.

Grannfrun Pilar, som är gift med snygga starka maffiabekämpande polismannen - som är alla mäns idol och alla kvinnors fantasi - berättade att hon också är gravid - i fjärde veckan!!!!! I Sverige är vi ju hemliga åtminstone fram till vecka 12.

Bokade in en padelmatch imorgon kväll med Esperanza och Javier. Får se om min mage orkar...

Min överenergiska man, som kom hem från London i natt, bjöd in våra holländska grannar på middag - ikväll!!! Tack vare järntabletterna är jag lyckligtvis mycket piggare nu än tidigare under graviditeten, men ändå. Måste nog styra upp hemmet snart. Stuva undan packningen och alla leksaker. Det är mitt ansvar. Mannen fixar maten. Antar att jag får vila en annan gång. I ett annat liv.

Always look on the bright side.

Lyssnade till en stresskonsult på TV4 imorse. Han måste vara en dröm för varje TV-producent. Kloka snärtiga tydliga svar på svåra frågor.

Om man börjar varje dag med att stå avspänt och säga något i stil med: "Ja, här står jag visst mitt i kaoset idag" och accepterar detta faktum så blir det betydligt lättare att ta sig an dagens utmaningar.

Den största fällan var något jag tror han kallade: additionsutmattning. Det innebär att man lägger samman alla bekantas positiva egenskaper och jämför samtligas prestationer med sina egna - och så känner man sig matt och slö. En av mina favoritböcker: Statusstress tar upp samma fenomen.

Man ska göra sin egen grej helt enkelt - och INTE jämföra sig med andra. Sedan jag flyttade till Barcelona har jag kommit en bit på väg. Eftersom jag inte kan några statuskoder där nere, så bryr jag mig inte om vad som är på eller av, för att använda min generations ironiska Percy Tårar/Expressen Fredag terminologi. Det är otroligt befriande.

Jag måste också berätta att mitt desperata rop på hjälp blev uppmärksammat. Min underbara vän Patricia hjälpte mig. Hennes barnflicka Annika tog hand om både Elliot, Noel OCH Max igår. Hurra hurra hurra.

Och jag har glömt att tacka för alla trevliga middagar vi har varit på den senaste tiden.

I fredags: Kräftskiva hos Bibi och Björn med våra katalanska vänner Joaquim & Ana + Laura & Oscar, som vi snart träffar nere i Barcelona igen. TACK!
I lördags: Middag hos Sara & Nicolas + Sander. När jag tog upp det faktum att 30 % av alla män är otrogna när frun är gravid, kontrade Sara med att 20 % av alla fruar är otrogna under mammaledigheten. Modern jämställdhet... TACK för maten och intressanta insikter!
I söndags: Lammgryta hos engelska reklamkillen Shaun & danska Dr Lene + Oliver. De delar min dröm om Australien och bor precis som vi - utomlands.
I går: Rödbetssallad och kyckling hemma hos Staffan & Agnes + Edvin & Hilda. De hittade en lämplig allergitablett i medicinskåpet och som duktiga doktorer kollade de noggrant i FASS, så att de funkade för mig. TACK!

Jo, jag får inte glömma Jockes roliga födelsedags-middag ute på Sandhamn nyligen. Familjen Kempff bjöd på en helt fantastiskt trerätters supé på Hotell Sand. TACK o TACK!

Nu tillbaka till verkligheten. Sista rycket med packningen. Flyttbilen kommer imorgon bitti. Farfar har tagit med den bångstyriga sonen till Junibacken, efter en halvtimmes kamp där sonen i sin övertygelse om att hans orangea tröja matchar de röda byxorna perfekt började blöda näsblod av ilska - och vann striden.

Trött, tröttare, tröttast.

På torsdag kommer flyttbilen som ska ta hälften av våra saker ner till Barcelona. Resten samlar vi i ett förråd.

Packningen går långsamt framåt. Vi har sålt lite möbler. Och kartongerna till Myrorna blir allt fler.

Max är uttråkad. Han blåser såpbubblor själv på den ödsliga innegården. Tittar ut genom fönstret varannan minut, så han inte blir bortrövad. Livet är allt annat än glamoröst. Jag HATAR att packa.

Går igenom ALLA saker och har 5 olika sorteringar:
* Till Barcelona
* Förråd i Stockholm
* Slänga på sopstation
* Skänka bort till Myrorna
* Sälja

Och jag som är allergisk mot damm nyser hela tiden. Ögonen rinner och näsan kliar. Dessutom är det säsong för både timotej och gråbo, så utomhus blir det inte bättre. Eftersom jag är gravid får jag bara äta allergitabletter som gör mig superjättetrött så de tar jag bara i nödfall på kvällen för jag somnar direkt.

Mannen har hur mycket som helst på jobbet. I London förra veckan - och eftersom han skulle flyga till Stockholm samma dag som Heathrow stängde pga bombrisken tog han istället tåget till Bryssel och flög hit därifrån. Idag på han på möte någonstans i Sverige. Vet inte hur han ska få tid att sortera sina grejer. Resten får jag fixa.

Och bilen ja. Den har fått en buckla. Parkeringsskada. Och garantin gäller bara om vi lagar den i Sverige. Så jag avbokade biltåget tillbaka till Barcelona. Fick tyvärr bara tillbaka hälften av pengarna - och fick köpa en ny biljett en månad senare. Mannen får ta hem bilen då istället, för han skulle på någon läkarkonferens i Sverige i september.

Jag har packat varje dag i veckor. Kånkar och sliter. Fast jag får egentligen inte får lyfta för min läkare. Varför är det fortfarande fullt i nästan varje skåp? Aj, vad näsan kliar. Och det är kartonger ÖVERALLT.

Måste till tandläkaren i veckan också. För första gången på 20 år har jag fått ett hål. Tydligen är det fel PH-värde i munnen vid graviditet. Typiskt.

Och min kropp vill bara vila. Bebisen sparkar hela tiden. Blodtrycket är fortfarande lågt. Känner mig som en zombie. Max ska få leka med farfar tre timmar på eftermiddagen. Tack.

Borde jobba också. Agh. Hur ska jag få ihop mitt liv?

Max är tillbaka i röran och råkar spilla såpa i halva hallen. Hej, så länge, måste torka upp.

Förresten, någon som vill leka med en supersöt 5-åring i veckan? Eller bära kartonger? RING!!!! Tar tacksam emot all hjälp!

Jag har blivit frälst

Jag tror jag har fått självinsikt och inser att jag kan uppfattas som lika påfrestande som en nyfrälst för en icke-religiös.

Nyfrälsta är uppfyllda av sin egen lycka. De har funnit sanningen. De vill rädda sina medmänniskor och hjälpa sina vänner att bli lika lyckliga. De berättar om sin nya tro med inlevelse och försöker frälsa oss andra så att vi också ska kunna bli lika lyckliga. De har funnit den rätta vägen.

Jag är likadan. Jag är så övertygad om att alla skulle bli lyckligare om de precis som vi flyttar några år utomlands. Det känns så otroligt rätt. Och jag inbillar mig att det skulle vara lika lyckosamt för alla jag känner.

Bara för att jag är så tacksam att vi vågade flytta iväg till ett nytt land och att vårt liv blivit mer intressant och spännande, så inser jag nu att det förmodligen inte är den rätta vägen för alla andra. Det krävs nämligen uppoffringar.

I vårt fall hade vi det riktigt tufft i flera år innan för att göra flytten möjlig. Jag startade mitt bolag, jobbade heltid för att försörja familjen samtidigt som min man läste klart läkarlinjen parallellt med att han investerade all sin övrig tid, varje kväll, natt, helg, jul och sommar utan lön i det nya spanska bolaget. Allt detta för att vi skulle ha någonting att flytta till. Och så hämtade vi vår lilla son sist av alla på dagis varje vardag. Dessutom gick den gamla Jeepen sönder jämt, citylägenheten var alldeles för liten och vår son fick vattkoppor/feber/magsjuka/influensa etc.

Fast det var värt allt. Mina 1,5 år i Barcelona har gjort mina sinnen öppnare, jag känner mig modigare och tryggare, för jag vet att det går att börja om på ett nytt ställe; utan att kunna språket och utan att ha några vänner i närheten. Det är en riktig kick att lyckas etablera ett fungerande liv på en helt annan plats. Jag gillar utmaningen. Det är mitt sätt att utvecklas.

Dessutom uppskattar jag Sverige nu mer än någonsin och ser mitt hemland i ett positivt ljus. Det är som att plocka russinen ur kakan; En solig, bekväm och utvecklande vardag i Spanien och en ljuvlig sommar på några utvalda smultronställen runt om i Sverige på semestern. Med nya ögon kan jag en dag flytta hem igen.

De viktiga händelserna i mitt liv ser jag tydligt. Om jag liknar mitt liv vid en trappa så har vissa beslut har haft stor betydelse för min utveckling. Det känns emellanåt som att jag klivit upp ett trappsteg till en ny medvetandenivå; som en cell som helt plötsligt förstår att den är del av en kropp.

Några viktiga trappsteg i mitt liv:
1986 Tre veckor på språkresa till södra Tyskland. Reste som 14 åring själv och fick mina första riktigt nära bästisar som jag firade nyår med och besökte på skollov i flera år framöver.
1989 Ett helt år som utbytesstudent i Australien. Reste själv, hade djupa dalar men ännu högre toppar. Fick vänner för livet och var vuxen när jag flyttade hem igen.
1991 Flytt från småstad till universitetsstad. Träffade min blivande man och fick insikter om livet utanför min uppväxtstad.
1994 Flytt från universitetsstad till storstad. Öppnade mina ögon för nya människor, platser och annorlunda tankar.
1995 Liftade runt en sommar i Europa. Litade på okända bilförare och fick en tilltro till människor.
1998 Tre månader i Havanna. Kontroversiellt, kontrastrikt och en visuell resa tillbaka till 50-talet.
1999 och 2000 Arbete i San Francisco och Silicon Valley under de framgångsrika Internet åren och öppnade upp hjärnan för affärsidéer och entreprenörskap.
2000 Bröllop. Vågade älska fullt ut och bestämde vem jag vill leva med resten av livet.
2001 Vågade ge upp det jag trodde var frihet, blev gravid och födde en son.
2002 Startade eget konsultbolag
2005 Flyttade till Barcelona

Nästan alla trappsteg i mitt liv har varit läskiga. Jag har varit rädd innan men känt mig lyckligare efteråt. Modigare. Varje viktigt steg har stärkt mig och jag har velat uppmuntra andra att fatta liknande beslut:

Åk ut i världen. Var modig. Lita på människor. Flytta. Plugga. Våga älska. Fäst dig inte vid saker. Börja om från början. Res. Trygghet finns inte i platser eller saker, det finns inom varje människa.

Jag måste röra mig för att utvecklas. Behöver nya intryck och träffa intressanta människor för min mentala utveckling. En inre upptäcksresande driver mig vidare och jag är rädd att jag stagnerar om jag inte följer mina drömmar.

Detta är mitt facit. Men jag måste sluta upp att hålla på som en nyfrälst och försöka övertyga alla andra om att denna väg skulle vara den bästa även för dem. Mitt liv är inte lugn och ro. Min ledstjärna ska vara ödmjuk insikt, men jag ska icke längre vara någon frälsare som prackar på andra något de inte alls letar efter eller ens vill ha.

Atom Egoyan på Sture

Hånglade med min blivande man när vi såg Atom Egoyans film Den goda mannen i biomörkret i början av 90-talet. Filmaffischen hängde kvar länge på studentlyans badrumsdörr uppe i Umeå.

Egoyan gör visst ännu naknare filmer idag. Blev nästan lite generad när jag såg Sanna lögner med min äldsta barndomsvän Charlotte nu ikväll. Mycket sex. Och nakna kroppar. Kevin Bacon var strålande och intrigen intrikat. Han är fortfarande en intressant regissör. Borde se filmen med min man också.

Middag på PA. Jonas Åkerlund tafsade - av misstag - och bad om ursäkt. Jag har blivit för tjock för att man ska kunna gå runt mig, antar jag.

Pappa och Barbro har åkt ner från Glada Hudik för att leka med Max i några dagar. STORT TACK! Flyttpackar och sorterar hela dagarna.

Riddargatan, Stockholm

Flyttkaos.

Igår fick Max bada bubbelpool ute på Värmdö hos fd. dagiskompisen Vincent. Tack Sandra! Idag leker Max med moster Frida. De ska baka. Tack!

Och vi bara sorterar, packar och slänger. Nästan alla möbler ska säljas på Blocket. Var är digitalkameran? Bort med skräpet som ligger överallt. Här ska fotograferas. Måste ladda batterierna till kameran först. Jag är hungrig. Ring Ciao Ciao.

Skönt att det regnar. Kommer vi att hinna?

Var ska vi ställa alla kartonger??

Puh.

Stora Tistronskäret nära Möja

Jag har oro i hela kroppen. Vi har fattat ett jobbigt beslut idag. Vi ska flytta ur vår Stockholms lägenhet. I höst när jag blir mamma igen, så kommer jag inte att jobba i Sverige lika mycket. Då känns det onödigt att betala dubbla hyror. Men oj, vad tungt att packa och flytta alla grejer. Speciellt nu, när jag inte får bära något. Och mannen börjar jobba igen i Barcelona redan på måndag. Hur ska det gå? Vi har en månad på oss. Måste fixa barnvakt och lyfthjälp.

Vi blir tvungna att åka hem från båtsemestern redan idag, för att sätta igång med nedpackningen. Var ska vi ställa alla saker? Ringer genast Myrorna och bokar en hämtning. Ringer också en transportfirma som kan köra ned det viktigaste till Barcelona. Har fått låna ett källarförråd. Tack. Måste sälja av möblerna på Blocket a.s.a.p.

Värmer gulaschsoppan direkt i burken på engångsgrillen till lunch. Creme Fraichen är fortfarande färsk. Killarna äter spagetti och köttfärssås istället.

Tar ett sista dopp i havet innan vi når Djurö igen.

Undras när det blir någon skärgårdstur nästa gång.

Sandön

Mannen väcker oss jättetidigt. Nej!!! Klockan är typ nio. Sedan fixar han frukost till oss. Ja, hurra!!! Vi jäktar för att åka till Sandön och träffa Agneta, Jonas och Wilmer.

Båtarna kommer fram samtidigt. Vilken tajming. Familjen Andersson Almqvist har visst varit uppe och fixat sedan klockan sex imorse för att hinna fram i tid. Oj!

Hela familjen Agrell + Wilmer, 5 år badar. Övriga i sällskapet är badkrukor!

Efter lunchen drar vi vidare. Fyller tanken på Möja (aj, vad dyrt) och lägger oss för natten på Stora Tistronskäret precis som förra sommaren.

Goda vännerna Wilmer och Max busar. Kastar stenar. Springer på klipporna. Tittar på film i förpiken. Kissar i kors. Grillar korv. Spelar yatzy. Äter äpple. Badar. Snorklar. Leker.

Och vill aldrig gå och lägga sig.

Bullerö, Stockholms skärgård

Vaknar i strålande solsken. Grodorna har gömt sig, men killarna ser en snok.

Badar i det friska havet. Grillar kött till lunch på andra sidan ön med utsikt över ytterskärgården. Sover en stund på dagen. Knotten surrar, men bits inte.

Pappa läser en nyinköpt Bamse för en överlycklig son som kastat stenar i vattnet i stort sett hela dagen. Han försöker träffa fiskarna. Eller kasta macka. Det går sådär, men han ger inte upp.

Min mage mår bra. Ted Sydney Agrell vilar där inne.

Mannen gräddar pannkakor i solnedgången. Han är förlåten. Brisen blåser bort flugor och myggor. Sonen hittar ett skelett, troligen från en dinosaurie, berättar han.

Sent på kvällen smyger killarna iväg med pannlampor på skogsäventyr och spanar efter grodor och paddor.

Djurö

På väg ut till Djurö stannar vi för att tanka bilen. Då öppnas himlen! Åska, blixtar, regn och till och med hagel faller ner från skyn. Jag blir inte så sugen på att åka ut på öppet hav i storm. Mannen springer istället in på shoppingcentret med en dyngblöt son och köper regnställ. En båtsemester ställer man inte in för att vädret bråkar. Själv är jag livrädd, men gravida frun biter ihop.

Lyckligtvis avtar regnet när vi kommer fram till båten för att packa in all vår mat och omfattande packning. Strax efter sju lättar vi ankar och drar iväg. Äntligen.

Det är alltid meckigt att leta reda på alla båtprylar från ifjol och planera matinköp för en vecka till sjöss. Mannen gillar att komplettera utrustningen på Clas Olsson och Max blev också glad över sitt nya metspö och cyklop med snorkel som pappa köpt.

Hurra, vi hittar en bryggplats i naturhamnen på Bullerö. Klart väder, några få mygg och massor av grodor. Grillar korv och oxfilé. Sonen och jag gör alla våra behov på båtens toalett - fast septiktanken var visst full så det blev riktigt ofräscht. Vilken dålig start. Mannen får fixa. Börjar nästan gråta i den fuktiga hytten. Somnar helt utmattad.

På väg ut till Stockholms skärgård.

Idag är det dags. Magen mår bra just nu. Vi ska ut till Stockholms skärgård.

Igår handlade vi 20 kassar mat. Konserver, frukter, juicer och en massa gott. Fast jag förstår inte hur vi ska få plats med all mat i magen. Hur hungrig kan man bli? Genant.

Mannen flög upp ur sängen i morse. Förväntansfull och alert. Han drömmer sig nog tillbaka till förra sommarens äventyr till sjöss och längtar tills jag slutat blogga, duschat, packat och vi äntligen drar ut med båten.

Älgö, Saltsjöbaden

Känner mig splittrad. Det är konstigt att bo i Stockholms lägenheten. Vårt Barcelona liv blir som en dröm och framför mina ögon ser jag endast en massa to-do-lists. Borde det. Måste det. Bara det först.

När ska jag hinna fixa med allt när doktorn har sagt att jag helst bara ska vila? Har hört historier om män som åkt ambulans in till sjukhuset med hjärtinfarkt p.g.a. stress och hög arbetsbelastning och ändå smugglat in datorn till sjuksängen. Är jag likadan? Jag vet att jag inte borde anstränga mig, men vill ändå fixa och greja med alla saker i Stockholm. Kanske är det innerstan som stressar.

Fårostsallad på Stationshuset i Saltsjöbaden till lunch. Badade vid den lilla sandstranden på vårt älskade Älgö. Vi lämnade det underbara lantstället när vi flyttade till Barcelona. Träffade i eftermiddag våra gamla Älgögrannar; Kerstin, Benny och Martin. Max plockade hallon. Nostalgi.

Det ligger en liten kille i min mage. Har en ultraljudsbild på själva beviset. Vi tror att han kommer att heta Ted. Kanske Sydney. Eller Tom. Nästan som morfar Tomas. Och som funkar bra tillsammans med Max.

Tom & Max Agrell. Ska smaka på det ett tag till.

Stureplan, Stockholm

Stureplan är öde. Märkligt att vara i Stockholm på sommaren. Lyssnar till spanska, tyska och engelska från bordet intill när jag fikar med min livsnjutande vän Cecilia på Birger Jarlsgatan. Turisterna har tagit över stan.

Igår kväll åkte vi till Danderyds förlossning för att undersöka magen. Jag har fått en muskelknut på livmoderväggen och det är därför jag får ont och svårt att gå emellanåt. Jag ska helst inte bära något och måste vila. Barnmorskan tyckte inte det var någon god idé att åka ut till skärgården, medan läkaren sa att jag fick bestämma själv... Min make såg ut som ett barn som precis fått reda på att jultomten inte kommer med några julklappar i år. Han har längtat och längtat efter vår skärgårdssemester. Ska vila över helgen, så vi kan försöka åka ut på måndag istället. Däremot känns det tufft att köra bil själv upp till Norrland nästa vecka. Måste kolla flyg och kanske avboka något besök där uppe.

Ringde min bästa killkompis på Lidingö nu när vi inte kom iväg ut med båten. Man skulle kunna säga att jag bjöd hem oss på grillmiddag till honom och en rolig skivbolagstjej från Dubai. Det blev en riktigt härlig pratsam spontankväll.

TACK Per Hamid för en intressant kväll med saftigt kött och potatis smaksatt med färska kryddor från trädgården.

E4, Jönköping

Vaknar i ett regnigt Jönköping. Magen känns lite bättre, men är fortfarande öm och krampar emellanåt. Kanske måste jag börja ta det något lugnare. Vilken skillnad från min förra graviditet. Då var jag smidig och kände mig nästan som vanligt fram till beräknat datum.

Det var fem år sedan vårt första underverk kom till världen. Liten och alldeles underbar. Det var då det... Igår ritade den rackarn ett konstverk på vår 2-åriga Ford. Med sina naglar i sandlorten direkt på lacken. Många repor blev det. Pappa blev arg och mamma blev som vanligt ännu argare. Fast nu efteråt tror jag att jag ska blunda och låtsas att det inte har hänt. Har inte lust att lacka om bilen. Den rostar ändå inte så lätt nere i Spanien. Ska tvätta rent och testa hårdvax istället.

I helgen är det tänkt att vi ska åka ut i Stockholms skärgård för att bo på vår hyrda motorbåt en vecka. Känner mig inte som världens bästa hopp i land Kalle just nu. Tror vi vilar en dag extra eller två innan vi sticker iväg.

Saltholmen, Göteborg

Vi slängde ut de krabbor som barnen fiskat upp med musslor som bete på förmiddagen. Plockade hallon längs grusvägen på väg från stranden. Åt lunch på fiskdelikatess-kiosken i hamnen innan vi körde söderut mot Göteborg igen.

Träffade Henriks nära vän Lars och hans gravida tjej Cecilia ute på Saltholmen. Hon beräknas få barn precis två månader tidigare än jag. Och min egen lillasyster ska få en bebis två månader senare än jag. Vilken tajming. Bebisen kommer att få både en jämngammal lekkamrat och kusin. Saltholmen är en riktig pärla nära stan. Tog ett dopp i den vackra solnedgången.

Vi käkade smaskig het thailändsk take away mat och min mage började bråka rejält. Aj aj, aj, vilka sammandragningar. Blev lite orolig och ringde Danderyds förlossning på kvällen för att få några heta tips. De visste inte riktigt. Kanske är det blindtarmen, men det känns som en muskel som har fått kramp. Tror inte jag bör äta stark mat. Tarmarna får inte riktigt plats att jobba ordentligt. Det känns som att jag har håll. Hela tiden. Ibland mer, ibland mindre. Får svårt att gå upprätt. Från 34 år till 84 år över en dag.

På vägen upp mot Stockholm stannar vi och tar in på Scandic Hotell i Jönköping. Ska försöka sova och hoppas det blir bättre imorgon bitti.

Bovallstrand – Shanghai

Några mil söderut träffar vi våra goda vänner från Barcelona. De flyttar snart till Shanghai och vi möts i deras älskade Bovallstrand. Ramon vann sin tennismatch i klubb-turneringen. Efteråt njöt vi av grillade fiskspett och kylt rosévin i trädgården. Det vita trähuset har en fantastisk utsikt över det glittrande havet med doftande rosor i trädgården. Kan det bli mer pittoreskt?

Dök från klipporna ner i havet. Drack kaffe med mjölk på bergshällen i strålande sol. Max cyklar med flickorna. Ikväll lyssnar vi på Ågrens kapell på restaurangen Bryggcafét. Imorgon vill barnen fiska krabbor. Vilken lyx att kan hälsa på vänner i denna idyll. Nästa gång ses vi kanske i Shanghai, Barcelona eller här på Västkusten igen.

Kan inte sluta förundras över vilken fantastisk sommar det har varit. Sol och över 25 grader nästan varje dag som vi har varit i Sverige.

Tack Malin & Ramon, Agnes och Nora för att vi får bo i ert sommarparadis.

Fjällbacka, Västkusten

Segelbåtarna trängs. Brats möter det folkliga på Bryggan nere i Fjällbackas hamn. Partykidsen och barnfamiljer samsas. Stämningen är hög. Det blir party ikväll. Det är vårt premiärbesök i stan. We like. Riktigt riktigt schysst ställe. Trots att jag bott nästan hela mitt liv på Östkusten, så måste jag erkänna att Västkusten är bättre. Solen går ju ned i väster. Här har de vacker solnedgång i havet. Vad har vi i Stockholm? Parkeringsplatser längs hela Strandvägen. Och hur mycket sol är det på Stureplan efter fem på dagen?

Våra nya norsk/svenska vänner från Barcelona har ett lantställe på Jore Udde i Fjällbacka och våra barn talar norska, svenska, spanska och engelska när de leker med varandra.

Bodysurfing utanför klipporna nere vid stranden och kojan uppe bland träden var klara favoriter. En gång smög de iväg själva in i skogen. Mamma, lugn bara lugn, ingen fara, jag kan klättra, tänkte nog sonen innan knäna blödde och tårarna rann.

Tack Hilde & Magnus, Marcus och Hermine för att vi får bo i ert svala fräscha gästrum i natt!

Långedrag, Göteborg

Vilket härligt mottagande! Köttet marinerat, färskpotatisen nykokad, jordnötssåsen tillredd och grillen varm när vi kom fram till Henriks gamla studie-kompisar. Max klappade på bebisen innan han hoppade runt på studsmattan och spelade fotboll med riktiga mål i den barnvänliga grönskande trädgården. Så lantligt och ändå så nära stan. Så vill jag också bo när jag blir stor.

Vinkväll med sköna typer. Fast ett samtalsämne blev lite för mycket för mig. Läkare är inte så finkänsliga. De är vana läskigheter. Så jag höll för öronen när de tre läkare explicit börjar prata om alla detaljer i värdens nyopererade fot. Blir svinfärdig bara jag tänker på blod. Förstår inte ens att de klarat av utbildningen. Skära i lik. Hur fräscht är det? Bara att tänka tanken ger mig sammandragningar. Tur att det finns människor som inte är lika hariga som jag.

Tack Kecke & Frida, Ellen och Meya för att vi får bo här i natt!

Hej då Skåne

Bebisen rör runt i min mage. Det gör mig matt. Tror nog att sommarvärmen drar ner min energi också. Efter maten var jag tvungen att lägga mig raklång på marken för mitt synfält blev nästan helt vitt. Kanske är det mitt låga blodtryck som bråkar med mig. Kommer inte ihåg att jag blev lika trött förra graviditeten. Inte alls. Jag jobbade hela dagarna och sprang på olika mingel kring Stureplan nästan varje kväll. Det var då det.

Det vår sista dag i Skåne denna sommar. Veckan har varit helt fantastisk. Vi cyklade till lunchen med farmor och farfar vid småbåtshamnen nere vid Kanalkiosken. Idag börjar släkten röra på sig; några tillbaka till Köpenhamn, andra upp till Stockholm. Lite vemodigt faktiskt.

Efter middagen ute i trädgården for vi till havet för ett kvällsdopp – men det var för kallt i vattnet. Förevigade min tjocka mage istället. Går nu in i graviditetsvecka 26 (av 40).

Tack moster Carin, morbror Ulf & Eunice för att vi har fått bo i ert vackra sommarresidens i Ljunghusen i närmare tio dagar. Tack också till Tandi, Kalle och Silas som lät oss bo med er. Ni är supergulliga.

Imorgon åker vi vidare upp mot Västkusten.

Födelsedag - igen - i Ljunghusen

För 5 år sedan kl. 6.17 på morgonen föddes vår son på Danderyds Sjukhus. En obeskrivligt lycklig känsla. Firar födelsedagen med Agrell släkten här nere i Skåne. Korvgrillning och pannkakstårtor.

Vi har ju redan haft både ett svensk 5-års kalas i Stockholm och ett katalanskt barnkalas i Barcelona för vår lilla prins. Lite väl lyxigt egentligen, men vi gillar ju att fixa fest och träffa alla vänner.

Max fick solsting mitt på dagen och sov en stund. Det är riktigt varmt. Poolen svalkar.

Aldos, Skanör

Mamma, pappa, barn cyklar från Ljunghusen ner till Skanör. Max sitter ovanpå en kudde på pakethållaren bakom pappa. Solen skiner. Vilken frihetskänsla. Äter lunch på Gästis och dricker latte med glass på Aldos gelateria & caffeteria efteråt. En spontan sommardag. Järntabletterna gör mig pigg, men magen gör ont. Bebisen är som vanligt helvild. Drygt 3 månader kvar. Idag fyller kronprinsessan år och morgon är det prinsens födelsedag.

Men vad tusan håller israelerna på med i Beirut? Vadå bomba flygplatsen?
"Oh, when will they ever learn?" av Peter, Paul & Mary.

Uppkopplad i Höllviken

Har sniffat upp ett trådlöst nätverk inne i Höllviken så att jag kan blogga. Bakom macken. Vad vore en semester utan Internet?

Köper privatlektioner i golf till moster Carin som har födelsedag idag. Hon får frukost på sängen. Hela min mans släkt samlas. Tårta, skratt och livliga samtal. Vi lever olika liv, har olika värderingar och olika åsikter. Det blir ibland lite väl öppna diskussioner. Min man tycker att jag är en katastrofal diplomat. Min strategi: ”Varför hålla tyst, när man vet att man har rätt?” är kanske inte alltid den mest smidiga. Håller på att lära mig att bita ihop och le vackert.

Swedish Open, Båstad

Båstad under tennisveckan 8-16 juli. Bratsens paradis. Veckan efter partyt i Visby och veckan innan de lyxiga festerna i Saint Tropez.

Ingen ser tennis. Utom Daniel Westling och vi vuxna. Alla andra tittar på varandra istället. Kristallrummet på Pepes Bodega serverar världens dyraste champagne – Cristal - för 25 000 kronor flaskan . Ägaren Fredrik Olofson räknar med att sälja minst fyra flaskor och citeras i Aftonbladet: ”Statusmässigt finns det inget som slår det”. Vilken tönt!

Jag minns när jag besökte Båstad senast. Innan bröllop. Innan barn. I slutet av det ljuva 90-talet. Fast med samma Man och hans glada vänner. Drack bubbel och log vackert mot dörrvakterna innan vi gled förbi. Those were the days. På den tiden såg vi aldrig någon tennismatch. Det var inte poängen. Vi var där för partyt. Det är samma folk nu. Gästerna har visserligen slätare hy än jag har nu och kanske något glassigare brillor än jag hade då. Men Carola partar fortfarande, då som nu. Och Martin Dahlin. Och Fredrik Ljungberg. Same same, med den enda skillnaden att jag faktiskt tittar på tennisen numera och att jag inte fick någon VIP-inbjudan av festfixare Marcus Kollberg när jag hälsade på honom med min höggravida mage idag.

Men det är ändå alltid glamoröst i alla fall. ”Alla” är ju där. Vi käkade lunch på Sand, bordet bredvid Anders Järryd som några timmar senare skulle göra come back efter 10 år utanför ATP-touren.

Vi såg såklart dagens mest spektakulära match på centercourten i Båstad; dubbeln. Anders Järryd, 45 år i par med Robin Söderling (röda tröjor) mötte Thomas Johansson och Jonas Björkman (vita tröjor). Fullsatt stadion. 6 800 personer.

Wow, vi hade lyckats få helt perfekta sittplatser. Nära banan. Med solen i ryggen. Precis bakom Stefan Edberg. Tack AMEX Platinum Card Service som fixade biljetterna med en dags varsel.

Vår son tränar ju padel i Barcelona, så han satt imponerat och tittade på när bollen slogs över nät. Fast efter halva matchen somnade han! Och frågade några timmar senare om de röda eller vita vann. Som väntat, de vita vann, med 2-0 i set. Typiskt. Publiken hejade på den gamla tennishjälten förstås.

Båstad Beach Club hade sköna vita sängar och snygga glassiga gäster på stranden. Ingen av dem orkade upp för att titta på tennis. Folket sippade spritzers i väntan på festen.

Vi åkte till Henriks gudfar på vägen mot Torekov och beundrade deras egendesignade Skånegård på kvällen istället.

Nog med präktighet! Under nästa besök i Båstad får det bli botox, dyra brillor, barnvakt och dekadens.

Kusinträff, Glimåkra

Detta är Sverige. Ett torp med en underbar gammal trädgård i nordöstra Skåne. Solen skiner. Humlorna surrar. Träffar min brors familj och kusinerna leker i skuggan. Vi dricker apelsinsaft, äter blåbärspaj och jordgubbar med grädde. Vilken sommaridyll. Max älskar bebisar. Det bådar gott inför lillebrors ankomst i höst.

Skön middag på Kust i Falsterbo med häst entusiasterna Marianne och Johan Fyrberg. Kom på att vi också borde fixa biljetter till fredagens nationshoppning på Falsterbo Horse Show.

Sommarlov i Skåne.

Ingenting slår svensk sommar. En dag på stranden. Solen smeker. Barnen leker i vattenbrynet. Babblar med min underbara vän Patricia som hälsar på över dagen. För en vecka sedan satt vi på Barcelona playan tillsammans. Nu dricker vi hemmagjord latte och äter Annas frestelser på Ljunghusens strand här nere i Skåne. Det skulle kunna vara Maldiverna. Stranden är ljuvlig.

Fisksoppa och grekisk sallad till middag på café Kust i Falsterbo. Solnedgång. Varmt. Inga myggor. Barnen sitter kvar i bilen som står parkerad alldeles intill. De tittar på film. Kanske världens bästa biltillbehör; DVD-spelare i taket med tre trådlösa hörlurar i baksätet. Dinosauriernas äventyr räddar kvällen - för oss vuxna. Vi kan äta, prata och leka ungdom i flera timmar.

Sommarlovet har börjat. Och Sverige är bäst.

Regndans

Jo, jag är orättvis. Solen sken nästan hela dagen. Vi skrattade, åt och badade i poolen. Max syssling Silas har fyllt 1 år och han öppnade alla sina presenter. Skånesläkten umgås och kusinerna leker. Men sedan kom regnet...

Fast vår son var lika glad för det. Han dansade och var helnöjd. Jag fick en chans att jobba undan en grej som jag inte hunnit med innan semestern.

På kvällen satt jag med killarna och såg Italien vinna fotbolls-VM. Middagsmaten kallnade visst...

Klicka för att titta på filmen med Max regndans.

Ljunghusen, Skåne

Mycket snack. Det har inte regnat på hela sommaren. Det finns inte en mygga. Jo jo. Halva dagen med regn är kanske ingen dag – och fem myggbett är inga alls. Vad vet jag. Det blöta som ramlar ner från himlen tolkar i alla fall jag som regn. Vår första semesterdag i Sverige – och jag sitter inomhus – med mina 7 kjolar och 8 klänningar som inte riktigt matchar vädret. Mannen och sonen bryr sig inte. De leker i poolen. Jag tror jag ska skippa det dryga utlandssvenska klagandet och hoppa i jag också.

Hamburg, Tyskland

Genom ett regnigt Europa rullar vi fram. Jo, trots 9 kollin har jag glömt en sak. Paraply. Efter tre månader med sol tänkte vi inte på att det kunde börja regna.

Vi körde upp bilen på tåget i Narbonne i södra Frankrike igår eftermiddag och kör av bilen i Hamburg i norra Tyskland idag på eftermiddagen. Käkade lamm och pratade med några Barcelona bekanta i restaurangvagnen som rest hem till Sverige i 20 års tid på detta sätt.

Ut genom Hamburg hjälper TomTom oss att hitta upp till Rödby-Puttgarten färjan. Bilen måste ju få åka båt också.

Narbonne, Frankrike

Inte riktigt allt, men nästan hela hemmet fick plats i bilen. Travel light är inte vår grej. Trots alla våra resor klarar vi sällan av att prioritera bort packning. Naturligtvis har Mannen med en fläkt in på biltåget – ifall air condition inte fungerar i tågkupén. Och Max har packat med sitt stora schackspel. Det säger väl allt.

Nu väntar nästan ett dygn på tåg med en skön skumpande säng istället för vaksamma ögon längs med Autobahn.

Sista dagen.

Imorgon åker vi till Sverige på semester. Med bil. Och biltåg. Idag måste jag göra ALLT. Alltid lite nervös inför resor. Gillar inte att packa. Vänjer mig aldrig. Är inte tillbaka här i Barcelona förrän torsdag den 17 augusti, om sex veckor! Måste ordna blomvakt, betala alla räkningar, börja rensa ur tvätthögarna, skicka tackkort, besöka revisorn, köpa vitaminer på Apoteket, ta back up på datorn, städa ur bilen och jobba undan massor innan semestern. Och packa.

Fast imorgon är nästan allt fixat och vi är på väg till Sverige. Hurra hurra hurra. Hoppas min stora kropp orkar skumpa runt i sommar för vi vill hinna träffa både familj & vänner och samtidigt uppleva det bästa av Sverige.

Vi älskar Sverige

• En vecka i Skåne; Skanör/Falsterbo/Ljunghusen/Båstad.
• En vecka på Västkusten; Marstrand/Fjällbacka/Bovalsstrand/Smögen.
• En veckas båtäventyr bland öarna i Stockholms skärgård.
• Drygt en vecka uppe i Norrland; Hälsingland/Höga kusten.
• Och så hem till kära Stockholm förstås.

Det ska bli underbart.

Dåliga värden.

100 genom 50. Lågt blodtryck.
11,8 g/dl. Lågt järnvärde.
Sammandragningar.

Över 30 grader varmt och soligt.

Gynekologen (istället för barnmorska) undrade idag:
Dricker du 2 liter vatten om dagen? Nja.
Äter du järntabletter innan frukost tillsammans med apelsinjuice varje morgon? Nja.
Tar du dina vitaminer tillsammans med lunchen varje dag? Nja.
Har du köpt kalcium som du äter varje kväll? Nja.

Det är alltså därför jag är helt slut emellanåt. Ibland orkar jag knappt stå upp, utan är helt borta. Det brukar kännas som att jag ska svimma.

Måste sköta om min gravida kropp lite bättre.

Längtar efter semester.

Patricia är här för att arbeta. Så vi bara jobbar o jobbar. Frukostmöte på Hotell Florida och höstplanering vid poolen. Jag är helt matt.

Costa Brava

Efter att vi hämtat min goda vän och kollega Patricia på flygplatsen, så for vi upp till Costa Brava. Max var redan där. Han hade åkt med våra katalanska vänner Joaquim & Ana och deras barn Laura & Oscar redan igår, så vi kunde partaja till klockan fyra inatt - igen!

Vattnet är så otroligt klart och fräscht lite längre upp längs med kusten. Vi möttes upp vid Joaquims båt i Platja d'Aro. Livet är rätt underbart en dag som denna.

Bilder från festen igår kväll.

Födelsedagsbarnet Henrik, är nu 37 år. Gjorde frun tårtorna? Gjorde frun goda tapas med Chorizo korv? Gjorde frun smaskiga pizzabitar? Såklart inte. Mannen fixade allt.

Min hypotes är att om jag skämmer bort Mannen, så kanske han tröttnar.

Men vi sjöng i alla fall Ja må han leva när han fick frukost på sängen i morse...en yogurt med ett nedstoppat ljus och ett glas äppeljuice. Och så en puss förstås. Alltid något.

Josefine fyllde också år. Hon gjorde fantastiska cocktails i baren. Hennes söta vänner Emilio och Joaquim förgyllde festen. Fast när glasen flög i marken visste killarna inte riktigt hur en dammsugare fungerar... Lena hjälpte till och fick komplimangen; "You were born to vacuum". Kanske inte världens raraste kommentar så Joaquim fortsatte; "Well, that didn't come out right, did it?"

DRINKAR i baren på terrassen:
Black Russian, Cuba Libre, Frozen Daiquiri, Frozen Margarita, Gin Tonic, Maxy, Mojito, Spritzer, Tequila Sunrise, White Russian

På festen firade vi också Henriks kollega Ignacio som nyss fyllt 40 år.

Lisa och Madeleine, två snygga pinglor samt Pedro, som alltid är en äkta gentleman. Öppnar med en komplimang till värdinnan och går under kvällen in till sovrummet och pratar med Max, som tittar på Superhjältarna. Barn är också viktiga säger han och värdinnan smälter. Jo, Max, ja. Vi hade sagt att det var en vuxenfest, så han höll sig undan. Han somnade vid tiotiden och vaknade inte av 100 decibel på stereon i rummet intill. Han har blivit van genom åren. Perfekta partybarnet.

Dansade nykter.
Det blev förstås inga roliga spritdrinkar till mig. Bebisen gillar inte alkohol. Fast jag fick i alla fall smaka några alkoholfria Strawberry Daiquiri. Och så dansade jag mycket för att hålla mig pigg.

På bilden:
Två singlar som hade mysigt tillsammans - och så Rikard. Discobollen gillar jag. En av de två röda spotlightens uppe till vänster gjorde rummet fullt av röda dansande pussmunnar.

The blogger herself, on the dance floor. Idag har jag precis gått in i 6:e graviditetsmånaden. Mår oförskämt bra. Tror det är min padel träning som håller mig pigg. Padel? Jo, det är som en blandning av tennis och squash som vi brukar spela på banan nere på innegården.

Nyss tittade jag på mig själv på Barcelona TV. Mannen skrattade hela tiden. Hånskratt? Ja, lite pinsamt var det ju.

Ikväll blir det party igen. Våra vänner Malin och Ramón har avskedsfest. De ska tyvärr flytta till Shanghai... Fast just nu tänker jag mest på hur jag ska orka en kväll till?