Mamma, pappa, barn och bebis i magen.

Ja, jag vet. Det är nog bara jag som blir rörd till tårar när jag ser teckningen som min son ritat i sin katalanska skola. Men ändå. Vill ändå dela med mig.

Han har ritat hela familjen. Jag och Max har blå ögon. Mannen har lite grönaktiga ögon. Mitt långa hår. Allt finns med. Och så det sötaste av allt. Den lilla bebisen som ligger i min mage.

Som förälder risker man att bli odräglig för sin omgivning. Stolt för ingenting. Jag inser det. Fast för mig är detta lika vackert som en tavla av Monet.