Mitt liv som programledare på Barcelona TV.

Idag är det TV-inspelning. Jag ska vara programledare på Barcelona TV. Förstår inte riktigt hur jag hamnade här. Det är väl på grund av min enorma erfarenhet som TV-kändis;)

För 20 år sedan
Min höjdpunkt i etern. Det fanns bara två TV-kanaler och ett år som knattereporter i SVT:s program Barnjournalen gjorde mig till lokalkändis i en norrländsk småstad. Jag drömde om att intervjua Madonna, men pratade istället om krig och fred med min namne Wilhelm Agrell. Jag var rätt dålig. Alldeles för fåfäng. Log in mot kameran istället för att visa mitt intresse för frågan. Sminkade mig "lite kvinnligt" i smyg innan sändning så producenten tvingades ropa "bryt" för att sminkösen skulle kunna ta bort alla färger i mitt barnansikte.

För 10 år sedan
Researcher och reporter några år på SVT. Ställde frågor om för höga telefonräkningar i PLUS och beskrev vackra solrosor i Söndagsmorron. Jag var ung och fick inget förtroende att göra några tunga reportage.

De senaste åren
Har suttit i soffan på TV4:s Nyhetsmorgon några gånger och i studion på ett ungdomsprogram samt blivit intervjuad i TV4 Nyheterna och Rapport i min roll som projektledare för ett uppdrag som jag driver sedan några år.

Nu när det finns Internet, privatradio och hundra digitala kanaler har knappt mamma sett inslagen. Min främsta feedback är några elaka mail från folk som inte tyckt som jag. Och någon annan som tyckte jag hade för mycket smink i TV4 rutan.

Idag
Nu är det dags igen. Ska vikariera en dag som redaktör och programledare för svenska nyheter på Barcelona TV. Nyheter för invandrare; det är ungefär lika glamouröst som programmet Språka i SVT, som åtminstone fanns när jag var liten.

Visst, 3 miljoner tittare har möjlighet att se programmet i BTV på lördag kl. 11.15 med repris söndag kl. 10.05. Men hur många av dem kan svenska?

Har skrivit ned mitt nyhetsmanus, som ska ta 6 minuter. Jag ska bl.a. berätta om det nya sk. Estatut:et i Katalonien, om Barcelonaboende Nina Yunkers i P1:s Sommar och om kryssningsfartyget Voyager of the seas.

Wish me good luck.
Smile, you are in the air...

.........................................................

EFTERÅT....

ASKUNGEN BERÄTTAR.

Efter en halvtimme med sminkös i logen förvandlades jag från en vanlig gravid nobody, till coolaste snyggaste nyhetsankaret i rutan. Lekte jag.

Vadå, nej, jag är INTE alls som Nicole Kidmans desperata rollfigur i Gus Van Sant film To Die For från 1995.

Ok, jag erkänner. Jag älskar kameran. Tyvärr är jag inte lika säker på att den gillar mig lika mycket. Styrde promptern med mitt manus via en pedal på golvet. Ibland tryckte jag får hårt och texten rullade på som bara den. Så stannade jag allt och visste inte vad jag skulle säga. Ja, ni fattar. Ingen rutin förstås. Det blev bara en enda tagning. Fick ingen ny chans.

Tittade på programmet efteråt. Jag såg rätt stel ut. Lite för korrekt. Först mot slutet av nyhetssändningen började jag slappna av och ser faktiskt ganska normal ut. Avslutade med ett brett leende à la mat-Tina.

På lördag har programmet minst en tittare. Moi. Kommer att smygkolla generat mellan mina fingrar och förhoppningsvis njuta av mina 15 minutes (som endast varar i 6).