Spontaninbjudna till vår favoritfamilj norr om Barcelona; svenska Malin, katalanska Ramon och söta flickorna Agnes och Nora i Mataró. Kyckling. Gott. Glass. Mums. Tivoli. Barnsligt kul. Tack.
Så synd för oss att de ska flytta till Shanghai, Kina i höst. Typiskt. Fast desto roligare för dem. Jag undrar själv var vi kommer att bo i framtiden. Barcelona är perfekt just nu och några år framöver. Men sedan vill jag nog testa något nytt. Sydney, San Francisco, Shanghai eller kanske tillbaka till Stockholm. Fast jag är lite rädd för Stockholm. Är rädd för den människa jag kanske blir om jag flyttar tillbaka igen. Tänk om jag börjar tycka det är viktigt vilka tapeter vi har på väggarna eller börjar bry mig om färgen på soffans kuddar. Jag är inte redo för det än. Det finns så många äventyr kvar att uppleva. Och det finns så många intressanta platser i världen. Med barn blir det inte lika många spännande resor som förr, så då vill jag leva en oväntad vardag istället.
Fast Sverige är ju fantastiskt. Får man inga internationella toppjobb eller kroppen vägrar så är ju alltid Svea rike världens tryggaste, bekvämaste och enklaste land för mig som svensk. Vetskapen om att vi alltid kan flytta hem till "det normala" gör att jag vill och vågar pröva det nya okända, "konstiga". Nåväl, vi får väl se. Längtan efter blåbärssoppa, kaviar och svensk TV kan med tiden göra mig mindre kaxig.
måndag 5 juni 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Kom och hälsa pà oss!! Vi kommer att ha ett stort gästrum som väntar pà làngväga gäster.
Vi ses snart!
Darling, här kommer en hälsning från en annan äventyrerska. Jag gillade speciellt uttrycket "oväntad vardag" ibland kan det nästan bli lite för mycket av det i min vardag, som du vet...
Ffa för min närmsta omgivning.
Min älsklingsdikt är K Boyes *bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr, oändligt är vårt stora äventyr...*
MISS U!! KRAM//Cecilia
Ett litet förtydligande.
Jag har fått flera besvikna mail från vänner och bekanta i Sverige som precis som svärmor Bibi ovan känner sig sårade att jag skrivit om min oro för kuddar och tapeter.
Många är intresserade av heminredning och det är ju jättekul. Jag vill också bo i ett fint hem. Naturligtvis har svenskar precis som folk på andra platser intressanta liv med spännande möten.
De finns människor som är sociala och som lyckas hålla intellektet levande och fortfarande är nyfikna på livet var de än bor i världen.
Mitt inlägg betyder inte att jag tror att tapeter och färgen på soffkuddarna är det enda som folk i Sverige bryr sig om. Självklart inte. De flesta är såklart nöjda med sina liv, utvecklas och gör spännande saker med nära och kära. De har inget behov av att bryta upp och de vill heller inte flytta utomlands, just nu i alla fall.
Jag är inte sån. Jag höll på att fastna mentalt. Upplevde att jag började fokusera på fel saker i Stockholm. Oviktiga detaljer blev viktiga. För mig. Jag ville utmana mig själv och mina egna värderingar. Och jag kände att jag måste byta miljö för att utvecklas.
Skicka en kommentar