Nu ska jag släppa kontrollen.

Maken bestämmer helgens planer, hotell är bokat och nu är vi på väg norrut.

Barnflicka sökes.

I mars kommer vår fantastiska barnflicka att flytta tillbaka till Sverige. Vi letar nu för att hitta en nästan lika underbar tjej som kan hjälpa oss att ta hand om våra barn och vårt hem på deltid eller heltid.

Kvalifikationer: Minst 20 år gammal, erfarenhet av barn och vara duktig på att laga mat!

Kontakta mig via e-mail på maria(at)agrell.com om du är intresserad.

Multitasking.

Här jobbar jag.

P.S. Hej alla katalanska tjuvar som kan översätta min blogg, här finns det datorer att hämta. Kom och ta. Jag får skylla mig själv som visar upp min arbetsplats och kära tekniska ägodelar online. 

Jämställdhetsdiskussionen.

Jag är med i några kvinnliga nätverk i Sverige, bl.a. Maria Forsséns Shenet och Morsorna, startat av Linda Skugge.

Nyligen skrev en av medlemmarna, Katerina Janouch, en intressant artikel om jämnställda män i tidningen "Allt om Barn" och genast började alla i nätverket diskutera ämnet.

Själv upplever jag att jag har svävat ut åt något totalt osvenskt håll. I jämförelse med mina grannars män tycker alla att min man är helt fantastisk som klarar av att ta hand om barnen själv en hel helg. Att han dessutom kan baka och lagar mat upplevs som extremt exotiskt. 

Fast i jämförelse med svenska normala män som tar ut halva föräldraledigheten, tvättar och hämtar på dagis skulle han inte riktigt nå en topplacering.

Dessutom har vi hjälp hemma på ett helt annat sätt än de flesta svenska familjer, vilket gör att vi inte heller bråkar om vem som ska göra vad, även om jag vet att det anses smått omoraliskt i Sverige.

Upplever att jag helt lagt ned jämställdhetskampen och konstaterat att vi båda två gör det bästa vi kan. Och även om det inte alltid är precis rättvist, så blir familjen harmoniskare om vi båda försöker skippa tjatet. 

Jag blev alldeles varm inombords när jag hittade denna fina inbjudan i brevlådan.

Ni som aldrig träffat Eva & German, deras dotter Zoe och hunden Coco vet inte att denna teckning är som en bild av familjen. Tänk den som hade en sådan talang. Imorgon kväll blir det partaj.

Eftersnack.

Jo, middagen igår var fantastisk. Helt fenomenala rätter. Eleganta. Intressanta. Katalanska. High End. 

Tydligen hade den lilla krogen en stjärna i Guide Michelin och avsmakningsmenyn på åtta rätter och lika många vinsorter var inte riktigt något man bara slinker in och käkar en vanlig vardagskväll. 

Förutom min man då - och hans naiva fru. 

Det så förödande amerikanska tankesättet att krediträkningen ändå inte ska betalas förrän om en månad verkar fortfarande styra vår vardagskonsumtion. 

Veckans date.

Ikväll har jag en dejt med min man. Vi ska äta mat på Cinc Sentits strax före nio. 

P.S. Det här med blogg är ju helt sjukt. Som om någon bryr sig om var och när jag ska äta middag ikväll. Men jag tänkte att om maten är god så kan ju någon annan få ett bra restaurangtips...eller något. Eller också tänkte jag inte alls. 

Nu är min digitala flytt klar.

Skrivare inkopplat, nätverk uppkopplat, Skype och Spotify nedladdat, kontakter, bilder och dokument överförda via USB till min Mac.  

På min gamla PC spelar just nu Max, datorn nya ägare Club Penguin och chattar online med sin klasskompis Peter. 

Jag är kär.

Min nya Mac är det vackraste jag äger.

Borde kanske koppla ner.

Kom precis på att jag arbetar oerhört effektivt på flygplan. Man vet att man har ungefär tre timmar på sig. Varken mer eller mindre. Och då måste man bara bli klar innan batteriet tar slut.

Jag blir oerhört fokuserad och det är tekniskt förbjudet att kolla mailen eller glida iväg ut på nätet och på så vis riskera att fasta i något stickspår.

I vanliga fall har man ju hela dagen på sig...

och vips är dagen slut.

Nätverket IRL

Facebook har en ny funktion där man kan visualisera sitt eget nätverk och programmet klustrar ihop vännerna i olika grupper beroende på vilka andra som känner varandra och från vilken plats.

Om man inte orkar köra leksaksbilar med de söta barnen någon kväll kan man ju leka med detta istället.

Mellan mina tre digitala världar.

Just nu skriver jag på min jobbdator, en liten Sony med engelskt tangenbord som jag använder för mitt senaste uppdrag, hemma har jag min gamla Dell dator där hela mitt digitala liv existerar och inom kort måste jag börja föra över de viktigaste dokumenten till min nya Mac som framöver förhoppningsvis kommer att kännas som min nya förlängda kroppsdel.

Idag skedde det första avgörande steget i och med att jag numera hämtar hem mailen till min Mac. Det är stort.

Känner hur beroende jag är av att ha allt samlat på samma ställe. Köpte ett USB-minne på 16 G igår.

Det tog 1,5 timmar att ladda över alla fjolårets 3000 bilder från min PC till USB-minnet. Sedan tog det endast 30 sekunder att ladda över samtliga bilder från minnet till min Mac.

Tror min nya Mac fjäskar för mig.

Med hjälp av denna lapp skulle min bordsherre hitta mig i lördags.

Facebook.

Det här med att "adda" folk på Facebook. Jag känner mig alltid elak när jag ignorerar någon, men jag vill bara ha med människor i mitt nätverk som jag har (haft) eller vill ha någon form av relation med; vän, kollega, släkt, medlem i samma klubb/nätverk, barndomsvän, bloggkompis, bekant från förr eller så. Helst ska man ju typ ha träffat människan någon gång.

När det är ett namn jag inte alls känner igen brukar jag först alltid messa och fråga: "förlåt men mitt minne sviktar, hur känner vi varandra?", ibland får jag inget svar, ibland skriver de att de tyckte jag var söt och att de skulle vilja lära känna mig (det syns ju att jag är gift!) och ibland svarar de något om att vi setts på ett seminarium för 100 år sedan...

Hittills har jag kanske tackat nej till närmare 100 personer som jag inte känt alls. Varför gör folk så?

Fab life !?

Fick en tjusig award av Tove. Tack.

Aha, nu kan jag spara bilder.

Ctrl + klick = högerknapp.

Och så blev tydligen denna blogg en Mac-for-dummies-blogg.

Se så, skärmdump fixat. Sparar hjälpinstruktionen till mig själv för framtida bruk. 

Nämen det här går ju inte alls.

Jag klarar inte ens av att spara ned en bild från nätet och lägga in den på min blogg. Den hamnar i Dashboard men man kan inte ladda upp bilder från Dashboard. Och när jag trycker på "saxen" för att redigera bilden direkt från nätet, så hamnar den lik förbaskat på Dashboard och jag vet inte hur jag öppnar upp filen i något annat program.

Måste googla på support.

Premiär

Skriver nu mitt allra första blogginlägg på min nya MacBook Pro. Känns mäktigt med det lysande tangentbordet och den fantastiska upplösningen.

Det tog 3 minuter från det att jag startade datorn tills dess att nätverket fungerade och jag kunde skicka mail från mailprogrammet i Mac som jag aldrig använt tidigare samt surfa ut på nätet. Rekordsnabb uppstart med andra ord. Wow. 

Förälskelsen från butiken håller i sig. 

Jag letar nu bara några knappar/funktioner som jag är beroende av på PC: print screen (för att göra skärmdumpar), Ctrl + C, X, V (för kopiera, klippa, klistra etc), höger musknapp (där man brukar hitta allt) och delete. Berätta gärna om ni vet, tack.

Eve & the apple

Min vän Eva Ramirez har producerat en fin hemsida med sina olika målningar under temat Colors of the World. Under fliken illustrationer finns teckningen hon ritade till min bok samt årets julkort hon också skapade till oss.

Mammas lugna tempo kanske också är bra emellanåt.

Lillebror sov till klockan elva i morse trots att han somnade i normal tid igår kväll. Kan tröttheten bero på den aktiva helgen tro?

Det här var min förra helg - när jag var ensam hemma med barnen.

Tyckte att det var rätt kämpigt att bara hålla koll på ungarna på lekplatsen och skulle aldrig få för mig att resa iväg själv med dem till okänd plats som min pigga make.

Min man är en duktig pappa.

Förra helgen var min man i London. Då lagade jag mat hemma och sedan gick vi ut och åkte på rutschkanorna i parken här intill. Det var helgens sammanlagda äventyr. Det blev med andra ord en väldigt lugn helg.

Denna helg var jag i Stockholm. Min man var hemma med barnen. Och vad gjorde han tror ni?

Lördag morgon tog de bilen fem mil norrut, tog in på ett spahotell och under helgen hann grabbarna: simma på badhus, hyra cyklar och åka runt i naturen, klättra in i en av Europas äldsta grottor med guide och innan de hämtade mig på flygplatsen åkte de fyra mil söder om Barcelona så Max fick spela fotboll några timmar med en av sina bästa kompisar.

Mina söner lekte varken med Nintendo, Wii eller såg en film under hela helgen, vilket inte riktigt var fallet när jag var hemma själv med dem.

Jag förstår inte var min make får sin energi ifrån.

Äntligen.

Storebror har tappat en tand i helgen. Den första i överkäken. Sist av alla i hela klassen. Haja hur viktigt det här är.

Även i Sverige var Obama överallt.

Notera skillnaden på bilderna. Den övre tidningen gavs ut när han precis vunnit och de övriga nu i samband med att han ska axla ansvaret som president.

Tid att bli allvarlig.

Kan man överföra bilderna från min PC till min Mac via en portabel hårddisk?

Jag sitter och tittar på min nya MacBook Pro. Eller snarare paketet. Vågar inte starta den. Är så rädd att datorn ska bråka när jag installerar program-varorna och kopplar upp nätverket så jag väntar tills en dag när jag känner mig stresstålig. Dessutom var det 20 år sedan jag ägde en Mac och har inte riktigt koll på gränssnittet.

Lådan med datorn i ser fin och stilren ut i alla fall.

Och lillebror sover sött.

Fast inomhus i Sverige är det alltid varmt och mysigt förstås.

Middag en kväll på Lidingö med omtänksamma människor som jag kommer att sakna.


Susanne, Hamid, Anne och Maria.


Elisabeth, Patricia och Henrik.

Hur viktigt är egentligen solen och värmen?

Jag minns att jag sa till någon på festen i lördags att allt är bättre i Sverige för mig som svensk -förutom vädret. Precis som Portugal är världens bästa land för en portugis. Man har den kulturella och sociala kontexten.

Fast de jag pratade med verkade inte förstå. Det är nog så, det är svårt att förstå vad en utlandssvensk egentligen känner om man inte bott utomlands en längre tid själv.

Fast när jag tog taxin till Arlanda och tittade ut och allt bara var grått och regnigt, kände jag att den där lilla parametern vädret kanske man inte ska underskatta.

Peter, Maria & Henrik.

Pratade halva kvällen med dessa två gamla roliga bekanta i partyvimlet på Jonas 40 års fest i lördags.

Tack för din fina recension Tove.

Tove sa...

Hej! Vill bara berätta att jag läst ut boken. Måste säga att det blir annorlunda att läsa dina inlägg i bokform. Trevligare och mysigare på något sätt.

Reconnectat. (prova översätt min svengelska du kära google om du kan)

Jag blir lika förvånad varje gång jag är hemma i Sverige och jag träffar folk som har betydligt bättre koll på mig än vad jag har på dem. Gamla bekanta som jag inte träffat på flera år kommenterar bilderna på oss brudar i Miami och kramar om mig varmt. Det känns märkligt och jag blir glad att människor bryr sig och orkar surfa in här och se hur jag har det, även om de är för blyga för att ge sig till känna med en kommentar online. Roligt att ni berättar det för mig när vi ses i alla fall. Tack.

40

Jag minns när min pappa fyllde 40 år. Då stod jag i baren. Det var rätt nyligen. Känns det som. Nu börjar mina egna vänner fylla denna vuxna ålder. Det känns konstigt. Fast ikväll ska jag inte oja mig över det utan bara se till att födelsedagsbarnet Jonas får en riktigt rolig kväll.

Nu måste jag hoppa in i duschen. Om en timme börjar festen. Ciao.

Min intuition säger mig att detta impulsköp är klokt - när jag väl förstått hur jag ska göra.

Idag gick jag in i Apple butiken och efter 5 minuter var jag en ägare av en Mac Pro 15 tums dator. Jag blev så glad av mitt köp att jag spontanklappade händerna när de svepte mitt kreditkort samtidigt som jag gjorde hoppsasteg och frågade pojken i kassan om alla kunder blev lika glada av sina nya fina datorer.

Glad i hågen käkade jag middag på PA med min nya silverdator i påsen bakom mig i fönstret. Killen på bordet bredvid undrade vem som skulle installera alla program och min date denna kväll, Maria F, undrade vilket mailprogram jag skulle använda och sedan undrar jag själv hur jag enklast för över bilderna från min PC.

Fast just nu struntar jag i alla tekniska utmaningar och fortsätter njuta av att jag frossat i konsumtionssamhället.

IRL

Fast nu när jag tänker efter. Det spelar ingen roll om jag bor i Barcelona eller Stockholm. Jag är ju ändå alltid här. Online. På samma plats i cyberspace. Uppkopplad var jag än är. Det kanske är detta som är vår framtida verkliga värld. När naturen är förstörd och vi inte längre kan njuta av vårt jordliga universum. Hemska tanke.

Nu måste jag ut ur min datagrotta och leta mat.

Denna moderna värld.

Fick precis en kommentar på bloggen från en gammal bekant i Australien som jag inte träffat på flera år. Hej Moni. Hon började med att skriva "Love the translator :)" innan hon fortsatte diskussionen om fördelar med boende i stan versus landet precis som om det är helt normalt att hon som aldrig lärt sig ett ord svenska kan läsa min blogg utan problem.

Avslöjad.

Det här med översättningsverktyget kanske inte är en klok idé ändå. Det kan bli smärtsammare konsekvenser när jag dissar saker i landet dit jag valt att flytta. Kanske katalanska motsvarigheten till Bevara Sverige Svenskt kommer att förfölja mig.

Kaffe och kaka.

Jag njuter när jag går till ett café i Sverige och kan välja mellan morotskaka, chokladboll, kanelbulle, äppelkaka, muffins och biskvi när jag köper min kaffe. I Barcelona finns det mest äckliga kakor. Bara ihopblandat socker och mjöl ibland vispgrädde därimellan. Man kan inte heller hitta grovt bröd eller en ynka grönsak på mackorna. Märker nu hur mycket jag gillar klassisk svensk fika.

Stockholm levererar lajv.

När man bor i Barcelona känns Sverige avlägset och mörkt och visserligen är det kallt och ruggigt här just denna årstid, men jag måste säga att Stockholm gör mig alltid positivt överraskad. Jag får en skön känsla i kroppen av att gå omkring inne i stan. Även i snöslask. Det är kanske för att det finns många människor jag tycker om koderna är inpräglade i ådrorna.

Uppkopplade Sverige.

Bor i en släktings kompis våning i Vasastan och när jag tog fram datorn för att sniffa upp någon grannes nätverk så märker jag att det finns 33 trådlösa nätverk inom räckhåll. Några är okrypterade och det tackar jag allra hjärtligast för även om datorn just nu medan jag skriver förmodligen håller på att bli hackad.

Arlanda.

Tack för all er feedback kring boende. Nu är jag framme i ett snöigt och kallt Stockholm och jag måste rusa om jag ska hinna allt på min to-do-lista. Kram kram.

Hjälp mig gärna.

Jo, det där jag skrev om bostadsproblematiken innan jag började yra iväg om alla möjliga språk man kan läsa min blogg på. Ja, det med rubriken: hur snäll måste man vara i ett äktenskap.

Resonera gärna kring detta med mig i kommentarsfältet för jag känner mig lite osäker och vilsekommen i denna fråga. Ja ja, jag förstår att jag måste lösa detta själv i samtal med min make, men ändå, här skulle jag behöva några goda råd på vägen.

Så klicka i kommentarsfältet och ge dina ärliga synpunkter, supertack. Och kram.

Har ni sett att jag lagt till googles översättningsverktyg på min blogg?

Nu kan man läsa sajten på massor av språk. Inte helt perfekt översättning förstås. Men ändå, rätt bra och samtidigt läskigt...

Spanska.

Engelska

Katalanska.

Tyska

Imorgon åker jag till Sverige.

Det blir lite plikter, lite jobb och förhoppningsvis mycket nöje.

Hur snäll måste man vara i en äktenskap?

De flesta människor har någonting de grubblar över. Några vardagliga beståndsdelar som vi i väst bekymrar oss över kan vara boende, hälsa, kärlek och ekonomi/karriär. Det är sällan som alla fyra delar är perfekta och man försöker styra upp och fatta beslut så att livet kommer i balans.

Just nu diskuterar jag och min man alltid BOENDE. Det är den jobbiga knuten som vi måste lösa. Vårt femåriga hyreskontrakt går ut i år och vi måste hitta en annan lösning. Det är här som det kniviga börjar.

Jag trivs jättebra i en lyxig våning med pool och gemensam tennisbana på innegården samtidigt som vi kan se ut över Medelhavet och det tar 20 minuter för oss båda att cykla till kontoret och in till stan. Därför hyr jag gärna en annan liknande bostad i samma område.

Av någon extremt konstig anledning är detta inte ett tillräckligt bra alternativ för min man som varje helg tjatar om att vi ska bo i hus nära naturen, dvs utanför stan. För mig är det skräcken att sitta och vänta på beväpnade inbrottstjuvar när han är ute och reser samtidigt som man är tvungen att ta bilen in till stan och måste pendla hur långt som helst varje dag och inte har några schyssta fik runt hörnet. Fy fy fy.

Men han vill ha en trädgård där ungarna kan springa runt och leka och typ lukta på den friska luften.

Jag har aldrig någonsin i hela mitt liv bott på ett ställe där man inte kan cykla in till centrum. När jag var liten bodde vi i en småstad och då bor man ju i hus mitt i stan.

Varje helg har vi samma diskussion. Och jag tror att kanske jag ska ge mig och flytta ut på landet utanför Barcelona, typ Valldoreix, Esplugues eller Castelldefels. Förmodligen är det dags för mig att göra som min make vill. Hittills har vi ju inte gjort det.

Men jag känner på mig att jag kommer att hata det, men om det är så viktigt för honom borde jag göra det i alla fall. Eller?

P.S.

Dessutom måste jag anmäla lillebror till en skola. Han börjar P3 i höst - när han fyller 3 år. Ansökan ska vara inne nu i februari annars får man ingen plats och nästa årskurs kommer ingen bra skola att kunna ta emot några nya elever.

Men till vilken del av stan ska jag skicka vår ansökan när jag inte har någon aning om var vi kommer att bo?

Storebror ja, en av argumenten för flytten vore att komma närmare hans skola, men när vi nämnde denna idé för honom svarade han att han verkligen inte vill flytta från detta område för då kan han ju inte åka skolbuss och spela Nintendo flera timmar varje dag med sin bästa kompis Zweii som går i trean och åker samma buss.

Det är i mötet med andra vi visar vilka vi är och vart vi är på väg.

Har precis läst klart boken Medmänniskor av Stefan Einhorn och förutom sista kapitlet som lämnade efter sig en frustrerande känsla, var det en bok som lyfte upp min själ och fick mig att vilja bli en bättre människa.

Gillar särskilt historien om försoning och förlåtelse med budskapet att även om människor varit elaka, så ska man inte låta hatet gro i sin kropp, utan genom förlåtelse kan man själv gå vidare utan bitterhet:

"Han är en liten människa och kunde inte hantera situationen då och han kan det fortfarande inte. Jag förstod att det var upp till mig att försonas med honom och gå vidare i mitt liv. Alternativet var att jag skulle leva mitt liv nedtyngd av hat och därmed vara känslomässigt bunden till en människa som var min största fiende"

Update handboll.

Min son och jag såg Sverige spöa Spanien i handboll igår, även om vår vän Iker (nr. 18, se bild) kämpade på och gjorde 11 av Spaniens 30 mål.

Tydligen är han stjärnan i deras landslag rapporterar de spanska medierna. Ser man på.

Vem jag hejade på?

Rent reflexmässigt går det inte att hålla på något annat lag än de blågula, oavsett vänskapsband.

Min son däremot hejade på Spanien. Vi bor ju här nu resonerade han.

Visitkort för mitt internationella konsultuppdrag.

Sitter på kontoret i El Borne, Barcelona.

Feedback från Living Labs seminarium i Hamburg.

Källa: http://www.goldengekko.com/blog

Idag blir Obama äntligen Amerikas nya president.

När jag blickade ut över tidningshyllorna på Hamburgs flygplats och kanske 35 magasin hade Barack Obama på framsidan funderade jag kring att den blivande presidenten förmodligen måste bli sminkad och fotograferad flera gånger varje dag.

En vanlig arbetsdag ska han dels fundera över finanskrisen, bli sminkad, tänka ut Mellanöstern strategier och sedan le framför kameran. Får han manikyr och ansiktsbehandling också? Jag försöker inte vara elak, jag bara undrar. Hur ser hans vardag egentligen ut?


Idag ska jag se Förenta Staternas 44:e president svära eden och lyssna till Barack Obamas installationstal.

Följer med intresse CNN:s samarbete med Facebook som bevakar detta historiska ögonblick: Obama Inauguration on CNN.com Live with Facebook.

SvD har flera intressanta artiklar kring denna dag.

Goda nyheter.

Blogger Tove sa...
Korka upp champagnen!
Nu sitter jag här med det 50:e exet av din Blok!

Tack tack. Blir så glad :)

Det här tyckte jag var roligt.

Bilden snodd av Tove.

Min son vill styra upp mig. Nu får jag tydligen inte längre prata med söta killar.

Varken jag eller min make är svartsjuka. Naturligtvis vill jag inte förlora honom, men jag är inte orolig. Blir han kär i någon annan kan jag bara hoppas att det går över innan jag får reda på det. Och de senaste 17 åren har det gått rätt bra.

Dessutom tycker jag att vackra människor är fina att titta på. De förgyller vardagen och jag misstänker att min man inte skulle ha något emot att omge sig med skönheter heller - de gånger han får tillfälle.

Jag vet att många inte resonerar som vi utan menar att tillfället gör tjuven och om man utsetts för frestelser, så faller man dit. Särskilt sägs detta gälla män och flera spanska fruar påpekar vikten av att anställa fula barnvakter och se till att det inte finns vackra flickor i närheten av maken på jobbet.

Så himla fånigt. Det gör ju män bara glada och pigga :)

Kanske är jag naiv, men livet får inte vara för tråkigt. Dessutom gäller samma regler för mig.

Hur som helst, min son är tydligen inte fostrad i samma liberala anda som vi föräldrar. Han verkar ha blivit en sann protektionistisk latino här i Spanien. This is the story:

Jag kom hem en dag, fnittrade och berättade att jag pratat med en kille som jag tyckte var såååå söt. Inte mer med det.

En vecka senare var min son otröstlig och frågade på allvar: "mamma, ska du lämna oss och gifta dig med den där söta killen".

Naturligtvis inte, hur kan du tro det, svarade jag. Då berättade min son att han varit jätteorolig för att jag ville skilja mig och gifta mig med den söta killen. Min son ville att jag aldrig någonsin mer skulle prata med honom!

Min make log brett när jag berättade historien.

Vänskap vs nationalism.

Det är VM i handboll.

Eftersom min rara granne Iker spelar för Spanien så borde jag bry mig.

Min son fick ju hänga hans bronsmedalj från OS runt halsen och naturligtvis vore det kul för honom om det går bra.

Fast på måndag spelar Spanien mot Sverige. När länderna möttes senast i ett mästerskap vann Sverige med ett mål och spanjorerna blev så ledsna.

Vem ska jag heja på nu: min vän eller mitt hemland?

Det här är väl olagligt?

Om inte, så borde det vara det ;)

Några knep för att varken stressa eller ha dåligt samvete?

Jag kom precis på att det är ju de där sakerna som man ändå inte gör som man stressar mest för. Det verkar dumt. Bättre att koncentrera sig på att göra färre grejer och göra dem bra och strunta i resten.

Och sedan hitta en metod att ignorera känslan av dåligt samvete.

Som idag, vi är bjudna till våra franska grannar på någon sorts eftermiddagsmingel vid femtiden med ett gäng bekanta. Men jag får inte ihop det nu när jag är själv med barnen, utan tog istället hänsyn till att den ena killen behövde sova middag och den andra måste äta.

Borde ringa, men skäms för att jag inte klarar av att styra upp mitt liv bättre.

Sitter här och väntar på "jippie, hurra, äntligen"-kicken.

Jag hade förväntat mig en lyckokänsla när jag tvättat mig igenom högarna med smutstvätt och nu äntligen ser botten på tvättkorgarna. Men den sensationella känslan uteblir.

Man skulle kanske kunna jämföra det med en av mina vänner som sålde sitt bolag och fick 70 miljoner cash på bankkontot. Jag undrade hur det förändrat hans liv och han svarade att han köpt en cykel men i övrigt ingen skillnad. Nu var det ett tag sedan och visst blev det liiiiite större skillnad och han njuter rätt fint av livet på underbara semesterställen runt om i världen.

Kanske får mina tomma tvättkorgar samma sköna effekt bara jag väntar några dagar och märker att barnen faktiskt har rena kläder att sätta på sig på morgonen.

Min personliga maskin.

Oftast är jag så fokuserad på det man ska göra att själva kroppen där hela mitt medvetande bor glöms bort.

Om jag nu tänker på min kropp som en maskin kräver den rätt mycket service och ofta är det någon del som inte riktigt fungerar perfekt.

Just nu har jag några delar som skulle behöva reservdelar: mina knän behöver en ordentlig utredning, min rygg har de senaste 20 åren krånglat, två naglar väntar på att växa till sig, en tand gör ont och magen lever sitt eget liv.

Sedan bara det här dagliga skötseln. Borsta tänderna både morgon och kväll, tvätta, borsta och torka håret med jämna mellanrum, ansa naglarna varannan vecka, klippa och tona håret en gång i kvartalet, duscha varje morgon och träna kroppen så den orkar med allt den ska göra.

Eftersom man ska göra allt detta även på två små killar så brukar jag prioritera ner min egen kropp. Mitt yttre skal riskeras att förfalla.

Förutom det ska man fixa så den helst ser snygg ut också. På något sätt. Försöka orka sminka mig med åtminstone mascara på morgonen och inte glömma att ta bort den innan jag ska sova.

Bränsle behöver den också. Mat i olika former. Helst många olika sorters vitaminer och fibrer. En bil tankas enkelt på en bensinmack. Människans bränslebehov tar betydligt längre tid att tillreda. Två till tre timmar går åt varje dag för att fylla på depåerna, en halvtimme på morgonen, en timme på lunchen och lika lång tid på kvällen.

Sedan är det ju viktigt att inte stressa. Då gör magen ont. Hur ska en enkel människa hinna med? Fast en trasig kropp i tidig ålder är också ett högt pris att betala.

Måste boka tandläkartid, frisörtid, hämta provsvar, boka läkartid och ta mig tid att träna. Den här hyddan får inte förfalla. Jag ska ju bo här inne i minst 80 år.

Jag och mina danska kollegor.

Anders, Maria & Jakob.

Det här arrangerade vi i Hamburg.

Jag har fotograferat hotellets informationsskylt vid hissarna.

Den asiatiska krogen där vi käkade.

Schysst inredning. Lovely food. Märklig publik. Tysk motvarighet till svennar.

Så här såg mitt hotellrum ut i Hamburg.

Stoppar tydligen gärna huvudet i sanden.

Ibland sväller min mage upp och gör ont. Det ser ut som jag är gravid. Som nu till exempel. Efter några timmar eller under natten försvinner det. Förmodligen är jag allergisk mot något. Gluten? Laktos? Vet inte om jag vågar testa. Orkar nog inte ta konsekvenserna. Jag gillar mat för mycket.

Jag tror det här är den finaste komplimangen jag fått på min blogg någongång. Tack Hanna.

Anonym sa...

Hej!
Jag vill bara säga att jag inte gillade din blogg från början, men någonting fick mig att fastna och nu har jag läst den i ett år! :) Och så skulle jag vilja säga något annat, jag är 25 år, har sambo, barn, universitetsutbildning. Vill mycket med mitt liv men har nu "fastnat", det är svårt att hitta jobb inom det jag är utbildad till men jag kämpar på! Drömmarna och målen för mig framåt!

Nu till saken: DU är en inspirationskälla, varje gång jag tittar in här så får jag energi och smittas av din livsentusiasm och din ambition. Du kanske inte själv tycker att alla inlägg känns så positiva men jag ser din drivkraft och den smittar av sig! Du har av någon anledning gjort avtryck i mig!

TACK!!!! (och lycka till med framtida projekt!)

Mvh. Hanna

Lugn bara lugn ingen anledning att ringa Soc.

Kyckligen puttrar i en gräddsås på spisen.

...att skriva om min oförmåga här på bloggen kickade tydligen igång min energi.

P.S. Kom ihåg att vi har spanska mattider. Halv nio är normalt. Ok. Ja, jag vet att det är inte er jag lugnar, det är mig själv jag försöker övertyga, men ni kan bara ignorera mina offentliga uppfostringssamtal med mig själv.

Borde laga kyckligen nu.

Jag är mör idag. Trött skulle man kunna säga. Blir ofta matt efter en resa. Behöver nollställa hjärnan efter miljöombyte tror jag. Eller något. Barnen är inte lika trötta som jag. Tyvärr.

Maken är bortrest och jag borde laga middag. Funkar cornflakes tro? Och barnen borde inte se fler än en film per dag. Eller hur är det nu? Men det är så mysigt att bara sitta här och kramas med de små (hungriga) småbusarna.

Hur ordentlig mamma måste man vara egentligen?

Det bästa av allt.

Jag tittar på mina söner. De sover sött här intill mig. Jag uppskattar mina barn kanske ännu mer nu när jag jobbar intensivare och reser mer.

Fast lite märkligt känns det att vakna i Tyskland samtidigt som maken sitter på ett flyg till London och jag själv inte landar i Barcelona förrän sent på kvällen.

Är tacksam för att barnvakten inte fick akut magsjuka....

Affärskvinnans reseberättelse.

Jag tillbringade 30 timmar i Hamburg. Först en halvtimme i taxin till hotellet. Sedan 29 timmar på hotellet. Därefter en halvtimme i taxin till flygplatsen igen.

Däremellan pratade jag med drygt 30 människor, några i en timmes långa möten, andra bara några minuter. Jag slet verkligen för hinna prata med så många som möjligt nu när vi lyckats flyga in denna intressanta samling människor (i mörka kostymer) från innovativa bolag och framåtsträvande städer i samma rum. Min mun är trött. Öronen också.

Fast särskilt mycket Hamburg blev det inte. Jo visst ja, vi åt en bit mat mitt över gatan från hotellet en kväll...det var väl den enda gången jag gick på tysk mark.

Update.

Jo, men det blev utgång. Jag fick användning för den lilla svarta. En snabbis. Mat och sedan en coca cola i skybaren på 20:e våningen.

Till middag: först sushi sedan färska grönsaker, kött och räkor som man gav till den japanska kocken så stekte han dem medan man väntade. Vad det nu kallas. Fräscht och gott i alla fall.

Nu måste jag jobba lite och sedan snabbt i säng.

Tschüss..bis gleich.

Halvlek i Hamburg.

Det är mulet i Hamburg. Hotellrummet är fint.

Vad brukar du göra när du först kommer in på ett hotellrum? Först sätter jag på MTV på högsta volym. Därefter packar jag upp väskan. Alltid. Älskar att hänga upp partykläderna fint på rad i garderoben även om jag måste packa ner dem morgonen därpå och inte använder någon utan bara går klädd i kostym. Men man måste packa med den lilla svarta för att kunna vara redo för en gala. Man vet ju aldrig. Kanske är Hamburg the happening place denna kväll.

Har smitit en sväng från Cava minglet. Jag har pratat och pratat och pratat så nu måste munnen få vila lite.

Skulle vara skönt att beställa upp middagen med room service. Eller ska jag springa ner igen och fortsätta vara social och trevlig?

Förra gången sov jag på en bensinmack och denna gång möts jag av denna entré när jag kommer till Hamburg.

Det känns lite märkligt att arbeta på ett internationellt bolag.

Just nu sitter jag och förbereder ett dagen-före-seminariet-mingel i Hamburg som jag lyckats få sponsrat av Codorniu (praktiskt att ha deras globala marknadschef som granne) på Empire Riverside Hotel, fastän jag aldrig ens varit där.

På bilden jag snott från nätet ser ni hotellets lobby och i ena avdelningen finns tydligen en öppen brasa och framför den kommer jag att skåla i katalansk Cava med de inbjudna gästerna från olika europeiska städer imorgon kväll.

Surrealistiskt.

Och så hittar man farmor o farfar i vimmelpressen också tydligen...

¨
Jag får väl vänta 30 år jag med så börjar kanske inbjudningarna till eleganta kändispartyn att trilla in.

Mina glamorösa svärföräldrar.

Bibi och Björn på Guldbaggegalan ger mig hopp för framtiden. Den dag jag blir farmor vill jag också gå på glammig gala istället för att sylta, safta och virka grytlappar.

I valet och kvalet.

Det här med en blogg är inte samma sak som en dagbok. Man kan ju inte skriva om vad som helst eftersom vem som helst kan läsa. Och det är inte alltid klokt.

Just nu har jag en del obeslutade beslut att fatta och det gör mig trött. Istället för att skriva om saken, så gör jag på det gamla vanliga sättet, dvs ältar problematiken med maken och ett par andra nära och kära som orkar lyssna. Just nu lutar lösningen åt ett obekvämt håll och jag tvekar med rädsla för konsekvenserna.

Men jag har som löfte att jag ska vara modig i år och då är det väl bara att ånga på och lita på magkänslan.

Thank you for the dinner Eva.

Anka till middag. Mums. Men spana in målningen. Eva har gjort den. Hittills okänd, men hon har utställningar på gång i Paris och Dubai och jag tror att hon kommer att slå.

Fotoboken - min största och mest tidskrävande bedrift 2008.

250 sidor bilder från år 2007...

Ingen reflekterar någonsin över kopplingen vita friska tänder, socker och barn.

Vi äter lunch i Castelldefels och till maten beställer vi in mjölk till barnen. Konstigt tycker kyparen förstås, för barn dricker inte mjölk till maten i Spanien, utan vatten eller läsk. De vet sällan hur de ska servera mjölken, ibland kommer den varm men oftast får man kaffemjölk som inte är färsk. Idag fick vi en typisk spansk variant. Ett vanligt glas färsk mjölk med TVÅ paket SOCKER...

Eftersom gästerna var artiga nog att komma en timme försent, så hann vi precis göra iordning hemmet och laga maten.

Strax midnatt lördag kväll och lillebror imponerar med sin strålande talang på Wii tennis.

Tänk att ha en sådan vuxen dotter...

Våra nya argentinska vänner.

Första gången.

Jag har ju lovat att vara modigare i år. Kanske skulle jag ha fortsatt på förra årets nyårslöfte. Det där om träning. I så hade jag tagit första steget mot målet, eftersom jag tränat för första gången idag. Knäna gjorde inte ont. Gott så.

Det här med modig då. Ja, vi har gäster på middag ikväll. En familj där frun inte kan engelska och eftersom min make inte talar spanska så kan det ju bli rätt pinsamt tyst.

Och det modiga är väl också att de kommer redan om 45 minuter, hemmet ser ut som en katastrof och maken är fortfarande och handlar mat och här står jag och babblar istället för att snabba på.

Jag vet att ett barn ska berömmas för sin blotta existens - inte för sina prestationer .

7-åriga storebror har börjat skriva om jullovet. Han vill skriva och rita ett blad för varje stad vi besökte: Stockholm, Hudiksvall, Örnsköldsvik och Umeå, men han har bara hunnit med den första staden och nojar över det.

Måste försöka lära honom att lycka är inte att vara duktig och prestera...

Min äventyrliga ungdom gör sig påmind när jag planerar businessfrukostar i Hamburg.

Just nu jobbar jag med att förbereda Living Labs Global Matchmaking Summit i Hamburg i slutet av nästa vecka.

Mitt första besök i Hamburg var för ungefär 15 år sedan när maken (som då bara var min pojkvän) och jag liftade runt i Europa. Det började skymma och få förare vågar plocka upp liftare när det börjar bli mörkt, så vi fick helt sonika sätta oss ned och sova en natt vid en bensinpump på en stängd mack norr om stan och lyssna på regnet som öste ned.

Nästa vecka kommer förmodligen Hamburg att upplevas något annorlunda.

P.S. Dagen därpå stannade en BMW som körde oss i 200 knyck ända ner till Geneve i ett svep och vi lyxade till i en härlig svit med utsikt över sjön. Det är kontrasterna som kryddar livet.

Tittade vad jag hittade.

C-F, min gamla sparringkompis från kampsportspassen har tydligen bytt profilbild på Facebook. Han är ju bevisligen helt knäpp (och galet rolig) som lägger ut denna bild på nätet, så att sådana som jag kan sno den och exploatera honom för alla.

E-handel

I början av 1996, alltså för 13 år sedan (hjälp vad tiden går!), arbetade jag med elektronisk handel på Telia. Jag föreläste ofta om framtiden och hur vi kommer att handla online och att det kommer att finnas trygga betalningslösningar. För de flesta var detta helt nytt och många var skeptiska.

Jag ser på mitt liv idag och inser att jag faktiskt lever som jag lär(de).

De senaste månaderna har jag handlat följande online:

1) Knämedicinen Seven Seas Joint Care med fiskleverolja som jag första gången handlade på ett apotek i Miami, men som inte fanns någonstans i Barcelona köpte jag via ett brittiskt onlineapotekt.
2) Flygbiljetter till Stockholm och alla andra städer handlar jag direkt via flygbolagens sajt som SpanAir eller online resebyråer som Rumbo eller Travellink.
3) 150 tryckta julkort med en illustration av familjen Agrell beställde jag via Vistaprint.
4) Headsets till iPhone var helt omöjligt att hitta i en vanlig butik men via tre klick fann jag dem direkt hos Apple.
5) Senaste säsongen av Entourage beställde jag hos Amazon.
6) Batteri till min HTC mobil hittade jag varken på Fnac eller MediaMarket men däremot online hos spanska Mundopda.
7) Hos Photobook skapade och beställde jag fina fotoalbum med elegant omslag i lila linne. 144 sidor med bilder från året som gått blev uppskattade julklappar till mormor, morfar, farmor & farfar.

Påfyllning till min Skypetelefon köper jag med hjälp av Paypal. Allt annat betalar jag via Amex eller Visa. Sällan direktbetalning via min bank.

Tänk hur snabbt konsumentbeteendet förändras.

Tack för alla era fina julkort.

Många söta barn blir det...

Mitt och makens nya knark.

Ari i TV-serien Entourage.

Så här ser det ut när Max springer (istället för att åka) skridskor.

Kungsträdgården 3 januari 2009.

En kort film av naturen där vi alltid grillar med min familj på Hölick i Hälsningland.

Barcelona 5 januari.

Malin & Ramon. Hemma hos oss. Igår kväll.

P.S. Lena, vad tror du att vi hakar på M & R till Zürich i februari? *puss

Kungsträdgården 3 januari.

Skridskoåkning innan avfärd tillbaka till Barcelona igen.

Hasselbacken 3 januari.

Brunch med Lasse & Cecilia med deras söta lilla Stella samt Agnes & Staffan som också blivit trebarnföräldrar. Alltid lika mysigt att träffas.

Saltsjöbaden 2 januari.

Tack Patricia & Jocke för skön mat och vin afton. Era tre ungar var ju ordentliga och somnade i tid, medan våra barn levde rövare fram till midnatt. Jag gillar när det blir alltför trevligt och man får slagga i källaren.