Hemmet våldtaget.

måndag 13 september 2010

Hemmet våldtaget.

Har inte varit hemma på hela dagen. Försöker förtränga inbrottet. Märker att tjuven rotat runt bland mina underkläder. Han hittade min ring som låg gömd där. Har han provat mina trosor? Har han runkat i min säng? Har han bajsat på vår toalett? Det känns jävligt ofräscht att vara hemma och jag har inte packat upp mina resväskor. De känns trygga. De är orörda.

5 kommentarer:

Anonym sa...: Maria, usch och fy fan fy vad vidrigt med inbrott. Tänker på er, har ingen aning om hur man ska tänka. Men kanske att de inte ska vinna, ni ska inte vara rädda. Kram!; 2:24 em
Anonym sa...: Awful Maria.
Had a breakin in my garage once not the same though.

xx; 3:53 em
Annelie sa...: Jag har också haft inbrott och förstår din känsla till 100%, tänker på dig och din familj. Man önskar att man fick tag på idioten/idioterna som gjorde det!kramar; 4:02 em
En annan Maria sa...: Så obehagligt!; 4:04 em
Lina BCN sa...: Usch, mina kompisar hade inbrott här nere i Barca för nån vecka sen eller två. Det är verkligen hemskt, hon hade massa fotavtryck i hela sängen där de har trampat runt. Lider med dig Maria det finns såmycket skit ute i världen, men tack för att du lägger upp mer utav dina vacka bilder igen på Barcelona. Jag letar efter mig själv ibland haha :) Hoppas att du mår bra iaf!! Kram; 6:02 fm

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

måndag 13 september 2010