Leve snällheten.

Efter besök på en fabrik i Sollentuna käkade jag middag med bröderna Ghatan; min goda vän Hamid och hans brorsa Carl samt Claes Malmberg. Berättade om min vecka på Norra Brunn. Hamid peppade och Claes sa att han tyckte jag var modig. Inte ens han skulle tycka att det vore enkelt att få skratt i en lokal med bara 10 personer som befinner sig i där som "kollegor"/kursare till varandra. Spelar ingen roll om han drog en vit lögn, det känns ändå skönt att höra varma ord från någon som jobbar med humor.

Claes hade för övrigt varit i min hemstad idag, i Hudiksvall och stannade i Stockholm på väg ner till Skåne igen. Världen är liten.

Även om det gick bättre på min kurs idag, känner jag ändå efter denna veckas hårda skola att jag inte är bra på något speciellt, fast halvbra på lite allt möjligt - och jag har snälla människor omkring mig. Det är egenligen det enda som betyder något.