Snälla, titta nu med snälla ögon...

lördag 11 september 2010

Snälla, titta nu med snälla ögon...

Mitt manus på scen efter en veckas NYBÖRJARKURS i stå-up på Norra Brunn inför 10 kurskamrater och 6 besökare. Vill berätta att jag gått kursen för att bli en säkrare talare och inte för att jag funderar på att vara rolig som jobb.. bara så att ni vet. Please, give a warm welcome to...

P.S. För er som vill frossa i skämt där i ingen i publiken skrattar... kan ni se gen.repet när vi övade med manus i handen... här... det är f-n inte lätt att prata inför en grupp på 10 personer i lokalen...som hört allt förrut och responden endast är tystnad... i detta klipp blir det bättre bild i kameran efter 20 sekunder och på på slutet har jag ett EXTRANUMMER - om ni vill höra helt nya skämt. Jag bjussar på det.

7 kommentarer:

Unknown sa...: Ska vara ärlig; Inte det roligaste jag hört men absolut inte det tråkigaste heller.

Framförallt jäkligt modigt att göra det! Starkt! :-); 12:50 fm
Emma sa...: Haha! Jag tyckte bröstbjussandet var skoj! Det blev lite långt emellan skratten men du vävde ihop det hela bra. Ett bra och kul helhetsintryck. Synd att du känner att det inte är nåt för dig (??) det finns massor att bygga på ju. Minns hur jag skrattade när du skrev om det där på bloggen...och många andra grejer du skrivit. Så material och förmåga har du! Torra konstateranden liksom. Och en lugn och självklar plats på scenen.

Men i ett föredrag, där inte folk sitter och väntar andaktigt på skratt skulle det ha skrattats ännu mer.

Schysst att du bjussade på videon också! Starkt. Heja, heja, -jag vill iaf se mer Maria på scen. Och roligt är inte mjäkigt.

Kramar från Kanada; 4:41 fm
Anonym sa...: Du ska kanske inte ska försörja dig som just ståuppare men du ska ju stå i rampljuset och vara rolig! Som du brukar. Och du verkar ju ha lärt dig massor, reflektion trött på skämt. Prova på att networka sur, ful och humorlös - snacka utmaning! Du är kul och modig du!/ Agnes; 8:03 fm
Anonym sa...: Bra jobbat tjejen!
Svärmor och svärfar; 11:00 fm
Anonym sa...: Bra Maria! Jag kommer också ihåg hur det var på madrassen i gympasalen... även om jag inte var lika modig som du, varken då eller nu.
Stor kram/Charlotte; 1:19 fm
Tove sa...: Bra gjort Maria! Kom ihåg att Rom byggdes inte på en dag... :D; 11:05 fm
Maria Agrell, Barcelona sa...: Tack.; 9:27 em

Skicka en kommentar

Vem är jag

Därför plåtar jag okända.

Jag har börjat plåta människor som jag inte känner. Har blivit inspirerad av andra och nu är jag fast och kan inte sluta. Det är fantastiskt roligt. Jag har funderat på varför.

Tror det handlar om att jag tidigare inte ens såg människor omkring mig. Jag var nästan alltid helt uppe i mina egna tankar. Min hjärna funderade på saker och ting oberoende av vilka intryck min omgivning kommunicerade när jag vankade runt själv på stan.

Nu plötsligt har jag börjat se utanför mitt eget huvud. Jag ser andra människor och föreställer mig deras liv istället för att älta mitt eget hela tiden. Det är befriande.

Man kan säga att jag går igång på skönhet OCH fulhet.

Sedan måste jag ju säga att vissa ser ofantligt roliga ut. Simply too good to be true. Måste bara dokumenteras. Det brinner i både ögon och fingrar. Jag vill försöka bevara humormomentet.

Därför bloggar jag

Min blogg är ett sätt för mig att samla ihop mig själv och mina tankar.

Fast det allra bästa med att blogga att är... att jag skjuter ifrån mig döden. Det kanske låter konstigt, men jag vet ju att jag ska dö en dag och det vet alla människor. Det är något som jag tycker är läskigt. När jag nu skriver ned mycket av det som jag upplever, känns det som om livet inte försvinner samma sekund som det levs. Man kan njuta av sekunderna och titta på dem.

Det låter lite stort. Men jag kommer varken att vinna ett nobelpris eller en Oscar under min livstid. Jag kommer heller inte att skriva in mig i några historieböcker. Det jag lämnar efter mig på jorden när jag lämnar är mina barn och de minnen som andra människor har av mig.

Om jag bloggar sprider jag ut mig lite. Om jag berör en människa här och där. Det känns angeläget.

Många tycker att Internet är obehagligt därför att allt man skriver finns kvar länge, men för mig känns det hoppfullt. Man lämnar sina avtryck.

lördag 11 september 2010