Jag älskar Facebook. Har "pratat" med min gamla bästis i Australien. Vi hade vårt gemensamma 18 års party på Port Noarlunga Surf Life Saving Club när jag bodde i Adelaide ett år.
För några år sedan var vi hemma hos henne i Barossa Valley och min man Henrik fullkomligt älskade henne också.
Vi lever förstås våra liv på varsin sida om jordklotet, men ändå känns det som att jag vet exakt hur hon känner. Märkligt.
Hon har nu äntligen dumpat sin usling till karl och dejtar tillfälligt en sexig kuban och hennes ungdomskärlek/min kompis är fortfarande med och snurrar i hennes liv.
Nu längtar jag till Australien.
Uppdatering:
Från SvD:s senaste artikel med läsarkommentarer om Facebook gillar jag Beata Wickboms citat:
Jag tror att det inte bara är privat och offentligt som glider ihop utan att vi slutar skilja på fysisk och digital verklighet. Mitt småsnack på FB är lika "verkligt" som det vid kaffebordet. Jag ser det som umgänge och inte som att jag skickar meddelanden (som många kan läsa). Jag hör vänner säga : "hon sa det på Facebook" vilket visar att FB är ett samtal och inte nån anslagstavla. Det är här företag får problem för de flesta kan inte snacka som folk, bara posta text.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hejsan! Blir så nyfiken, på hur många platser har du bott på? Och vilken plats/land/stad var bäst?
En fråga jag brukar fråga alla människor. Så kul att höra.
/Elisabeth
Härnösand, Hudiksvall, Umeå, Adelaide (Australien), Stockholm, San Francisco (USA), Barcelona (Katalonien).
Jag har tyckt att alla städer är bra på sitt sätt. Just där och då.
Nästa gång jag flyttar bor jag gärna i Sydney. Eller i Stockholm.
Skicka en kommentar