onsdag 31 december 2008
Gott Nytt År.
Vi firar nyårskvällen i nostalgins tecken. Ska visa barnen staden där mamma och pappa en gång blev kära och äta nyårssupé på Umeå Plaza. Vid hotellets invigningen i början av 1990-talet gjorde mannen och jag reportage för Studentradion Mic 102 och hånglade i sviten. Idag bor vi här med våra två barn. Känns lagom knäppt.
Året som gått: 2008
2008 skulle kunna sammanfattas som året då vi gick från att vara mamma, pappa, barn och en liten bebis till en känsla av att vara en sammansvetsad familj. Tror det handlar om att lillebror har blivit större och att de båda brorsorna verkligen börjat leka ihop.
När jag tänker tillbaka på 2008 minns jag tydligast nu senast när barnen var riktigt sjuka i flera veckor, men det vore orättvist om det intrycket får sammanfatta hela året.
RESOR
Året började i Andorra med våra goda vänner Lena & Marcelo som under året fick mig att gråta när de flyttade från Barcelona till Zurich. Jag minns med glädje sommarsemestern runt om i Sverige. Ljunghusen/Skanör/Fasterbo i Skåne, Stockholm med sin ljuvliga skärgård, Bovallsstrand på Västkusten och Hudiksvall/Lingarö/Hölick i Hälsingland var några av sommarens smultronställen, även om det ibland blev lite för mycket av det goda och vi saknade dagis...under hösten for vi en helg till nöjesparken Porta Ventura och i december invigde vi vintersäsongen i La Molinas skidbackar.
FAMILJ & SLÄKT
Den utökade familjen eller ursprungsfamiljen eller släkten, eller vad man nu säger, har vi också fått tillfälle att umgås med fast kanske inte lika mycket som vi skulle gjort om vi bodde i Sverige förstås. Vi saknar våra svenska familjer och minns med värme några av årets möten hos morfar och Barbro i Hudiksvall, lekfulla mormor i Norrland, ljuvliga Skånelivet och övernattningarna då vi alltid blir bortskämda hos farmor och farfar i Stockholm samt några fina möten med våra egna syskon Christina, Mats, Frida och Age och deras familjer.
EGORESOR
Det här året har jag också skämt bort mig själv med miniresor för att träffa mina tjejkompisar. Åkte skidor och firade Cecilia som fyllde jämt i Åre i i april. Partade med Patricia i London i september och träffade mina barndomsvänner från Hudiksvall i Miami i november. Och så har jag åkt titt som tätt till Stockholm på jobb och passat på att träffa människor jag tycker om. Maken har också rest varannan vecka över hela världen, men den ambitiösa mannen har använt den barnfria tiden till att jobba... När jag blickar tillbaka på detta år känner jag mig privilegerad.
BOKEN
I april belönades min bok Totalt ointegrerad med priset Årets Blok 2008 och det förgyllde bokreleasefesten hemma i Stockholm i maj och utmärkelsen var anledningen till att jag föreläste med Linda Skugge på Shenet i oktober.
FESTER
Min 37:e födelsedag firade jag på Gondolen i Stockholm och även om det regnade utomhus så kände jag mig varm inombords. Maken blev uppvaktad i Barcelona när han fyllde ojämt den sista juni. Årets härligaste fest var Malin & Ramons 40-års skiva på Västkusten i augusti. Vi avslutade året med Telemedicine Clinics julfest hemma hos oss och sedan ett julbord för de vänner som var kvar i Barcelona den 21 december.
ARBETE
Jag har jobbat också. Intensivt. Har haft tre olika uppdragsgivare: Fair Play, där vi arrangerat forskningssymposiet Gaming Forum och tagit fram en bok om organsationens sex verksamhetsår, 22@ Barcelona där jag ansvarat för deras internationella program och Living Labs Global där jag numera lägger större delen av min arbetstid. Utmaningarna har varit tuffa, intressanta och emellanåt får jag energikickar som motiverar mig framåt.
KÄRLEKEN
Fast viktigast detta år är att vi börjar få vardagen att fungera i vår familj. När barnen vägrar sova och vi båda jobbar mycket bråkar maken och jag intensivt, men tack vare barnvaktshjälp börjar striderna lugna ner sig. Efter mer än 16 år tillsammans är jag fortfarande (oftast) väldigt kär i min underbara make och i framtiden kanske jag också inte bara accepterar utan också kan uppskatta hans oförmåga att vila.
Dessutom är jag oerhört tacksam för våra fantastiska småprinsar Ted och Max som jag älskar mer och mer för varje dag som går.
Undras vad som kommer att hända år 2009?
När jag tänker tillbaka på 2008 minns jag tydligast nu senast när barnen var riktigt sjuka i flera veckor, men det vore orättvist om det intrycket får sammanfatta hela året.
RESOR
Året började i Andorra med våra goda vänner Lena & Marcelo som under året fick mig att gråta när de flyttade från Barcelona till Zurich. Jag minns med glädje sommarsemestern runt om i Sverige. Ljunghusen/Skanör/Fasterbo i Skåne, Stockholm med sin ljuvliga skärgård, Bovallsstrand på Västkusten och Hudiksvall/Lingarö/Hölick i Hälsingland var några av sommarens smultronställen, även om det ibland blev lite för mycket av det goda och vi saknade dagis...under hösten for vi en helg till nöjesparken Porta Ventura och i december invigde vi vintersäsongen i La Molinas skidbackar.
FAMILJ & SLÄKT
Den utökade familjen eller ursprungsfamiljen eller släkten, eller vad man nu säger, har vi också fått tillfälle att umgås med fast kanske inte lika mycket som vi skulle gjort om vi bodde i Sverige förstås. Vi saknar våra svenska familjer och minns med värme några av årets möten hos morfar och Barbro i Hudiksvall, lekfulla mormor i Norrland, ljuvliga Skånelivet och övernattningarna då vi alltid blir bortskämda hos farmor och farfar i Stockholm samt några fina möten med våra egna syskon Christina, Mats, Frida och Age och deras familjer.
EGORESOR
Det här året har jag också skämt bort mig själv med miniresor för att träffa mina tjejkompisar. Åkte skidor och firade Cecilia som fyllde jämt i Åre i i april. Partade med Patricia i London i september och träffade mina barndomsvänner från Hudiksvall i Miami i november. Och så har jag åkt titt som tätt till Stockholm på jobb och passat på att träffa människor jag tycker om. Maken har också rest varannan vecka över hela världen, men den ambitiösa mannen har använt den barnfria tiden till att jobba... När jag blickar tillbaka på detta år känner jag mig privilegerad.
BOKEN
I april belönades min bok Totalt ointegrerad med priset Årets Blok 2008 och det förgyllde bokreleasefesten hemma i Stockholm i maj och utmärkelsen var anledningen till att jag föreläste med Linda Skugge på Shenet i oktober.
FESTER
Min 37:e födelsedag firade jag på Gondolen i Stockholm och även om det regnade utomhus så kände jag mig varm inombords. Maken blev uppvaktad i Barcelona när han fyllde ojämt den sista juni. Årets härligaste fest var Malin & Ramons 40-års skiva på Västkusten i augusti. Vi avslutade året med Telemedicine Clinics julfest hemma hos oss och sedan ett julbord för de vänner som var kvar i Barcelona den 21 december.
ARBETE
Jag har jobbat också. Intensivt. Har haft tre olika uppdragsgivare: Fair Play, där vi arrangerat forskningssymposiet Gaming Forum och tagit fram en bok om organsationens sex verksamhetsår, 22@ Barcelona där jag ansvarat för deras internationella program och Living Labs Global där jag numera lägger större delen av min arbetstid. Utmaningarna har varit tuffa, intressanta och emellanåt får jag energikickar som motiverar mig framåt.
KÄRLEKEN
Fast viktigast detta år är att vi börjar få vardagen att fungera i vår familj. När barnen vägrar sova och vi båda jobbar mycket bråkar maken och jag intensivt, men tack vare barnvaktshjälp börjar striderna lugna ner sig. Efter mer än 16 år tillsammans är jag fortfarande (oftast) väldigt kär i min underbara make och i framtiden kanske jag också inte bara accepterar utan också kan uppskatta hans oförmåga att vila.
Dessutom är jag oerhört tacksam för våra fantastiska småprinsar Ted och Max som jag älskar mer och mer för varje dag som går.
Undras vad som kommer att hända år 2009?
tisdag 30 december 2008
Tacka vet jag spansk bankservice.
Nämen så roligt. Nu kan jag få klaga på den svenska fyrkantiga byråkratin för en gång skull.
För en månad sedan besökte jag ett SEB kontor i Stockholm för att öppna enkla sparkonton åt mina barn. Tänkte att det vore trevligt för dem att ha en ekonomisk koppling till Sverige inför framtiden. Men icke sa nicke. Det gick inte. Visserligen har mina barn redan fondkonton på banken och min man och jag är stamkunder sedan många år, men att utöka med ytterligare ett bankkonto. Nej, helt omöjligt. Min make måste godkänna detta. Antingen genom att också närvara vid det högtidliga bankkontoöppnandet eller genom att signera en fullmakt.
Ok, jag ska inte vara tvär. Jag fick två föräldrafullmakter, en för respektive barn och jag fick noga instruktioner hur de skulle fyllas i. Viktigt att våra namnteckningar attesterades av två vittnen också.
Så i Barcelona fyllde jag i de tre sidorna, min man signerade, två vittnen signerade samt att de skrev ner sina personnummer, telefonnummer och adresser, allt enligt de väldefinierade instruktionerna.
Idag gick jag gladeligen in på SEB i Örnsköldsvik för att öppna sparkontona. Men icke sa nicke. Visserligen får jag ta ut alla barnens pengar från deras fondkonton med denna fullmakt, jag får också köpa aktier i barnens namn med denna fullmakt. Men öppna ett vanligt sparkonto. Nej, nej, då behövs en alldeles särskild enskild fullmakt för detta specifika ärende.
Men de skulle kunna boka en tid efter bankens stängning för att försöka lokalisera mitt lokala bankkontor dit min man och jag gemensamt kan gå för att öppna ett sparkonto till barnen.
Jo, men tack, vi sparar barnens pengar i Spanien istället. Där ringer vi bara Ferran i bankkontoret på hörnet om jag vill föra över pengar från mitt konto till maken när räkningarna ska dras eller eller om jag behöver utöka krediten.
För en månad sedan besökte jag ett SEB kontor i Stockholm för att öppna enkla sparkonton åt mina barn. Tänkte att det vore trevligt för dem att ha en ekonomisk koppling till Sverige inför framtiden. Men icke sa nicke. Det gick inte. Visserligen har mina barn redan fondkonton på banken och min man och jag är stamkunder sedan många år, men att utöka med ytterligare ett bankkonto. Nej, helt omöjligt. Min make måste godkänna detta. Antingen genom att också närvara vid det högtidliga bankkontoöppnandet eller genom att signera en fullmakt.
Ok, jag ska inte vara tvär. Jag fick två föräldrafullmakter, en för respektive barn och jag fick noga instruktioner hur de skulle fyllas i. Viktigt att våra namnteckningar attesterades av två vittnen också.
Så i Barcelona fyllde jag i de tre sidorna, min man signerade, två vittnen signerade samt att de skrev ner sina personnummer, telefonnummer och adresser, allt enligt de väldefinierade instruktionerna.
Idag gick jag gladeligen in på SEB i Örnsköldsvik för att öppna sparkontona. Men icke sa nicke. Visserligen får jag ta ut alla barnens pengar från deras fondkonton med denna fullmakt, jag får också köpa aktier i barnens namn med denna fullmakt. Men öppna ett vanligt sparkonto. Nej, nej, då behövs en alldeles särskild enskild fullmakt för detta specifika ärende.
Men de skulle kunna boka en tid efter bankens stängning för att försöka lokalisera mitt lokala bankkontor dit min man och jag gemensamt kan gå för att öppna ett sparkonto till barnen.
Jo, men tack, vi sparar barnens pengar i Spanien istället. Där ringer vi bara Ferran i bankkontoret på hörnet om jag vill föra över pengar från mitt konto till maken när räkningarna ska dras eller eller om jag behöver utöka krediten.
söndag 28 december 2008
Tack morfar & Barbro för härliga naturupplevelser.
Korvgrillning ute på Hornslandet med utsikt över havet.
Costa Rica + Barcelona = Hudiksvall.
Min gudson Leo går precis som Max i en amerikansk skola - fast i Costa Rica. Även om grabbarna skulle kunna kommunicera på både spanska, engelska och svenska med varandra - så satt de tysta och blyga - och ville inte ens flina upp sig inför kameran. Nintendo DS räddade situationen - plötsligt fick de ett gemensamt samtalsämne.
Vi vuxna däremot hade en hel del att prata om.
Glada Hudik i sin vackraste vinterskrud.
På morgonen promenerar vi 50 meter ner från vår hyrda stuga till denna uppfriskande naturupplevelse med istappar och snö intill det stilla havet.
Annandagen.
Stranden Malnbaden strax utanför Hudiksvall - där jag hängde varje sommardag hela högstadiet och försökte låtsats som att jag inte spanade på starka killar. På vintern är det om möjligt ännu vackrare.
Här finns det bara riktiga karlar.
Jag och maken går ut och partajar i Hudiksvall. På CH står det som askoppar på borden och jag blir nyfiken eftersom det är förbjudet att röka. Men när jag läser på den fastklistrade lappen blir jag informerad: SNUSKOPP. Såklart. Vi är i Norrland.
Juldagen.
Vattenpölarna uppe i skogen hade frusit till is och maken hackade loss några bitar och byggde islyktor med äldsta sonen på gräsmatten.
Julafton i Stockholm.
Storebror har nyligen förstått att tomten inte finns på riktigt så han fick låna farmors tomteskägg och göra jobbet själv.
tisdag 23 december 2008
måndag 22 december 2008
Merry Christmas everyone.
God Jul från Familjen Agrell i Barcelona 2008.
Henrik ligger på guldfiskstatyn som står vid stranden nedanför hans kontor i Torre Mapfre. Ted klättrar i Sagrada Familia, Max står på Cristóbal Colónstatyn och jag sitter på fallossymbolen Torre Agbar.
Illustratör: Eva Ramirez. Thank you.
Någon myntade uttrycket prestationsbaserad självkänsla.
Nu är det måndag och årets sista arbetsdag för min del. Får inte lika mycket gjort som jag skulle vilja.
Jag gillar att känna mig duktig och mitt huvud kan ibland växa sig jättestort när jag gjort något bra. När jag känner att jag inte presterar känner jag mig inte bara slö utan absolut helt värdelös. Det finns sällan något mellanläge.
Folk brukar undra hur jag hinner med allt. Tycker inte själv att det stämmer. Men kanske kan det uppfattas så eftersom jag är inblandad i mycket.
Tror tricket är att jag litar på andra och delegerar. Och jag är ett proffs på att planera.
Men jag måste jobba med självkänslan. Jag borde ju duga även när jag inte är på topp. Åtminstone nu när det snart är jul och allt.
Jag gillar att känna mig duktig och mitt huvud kan ibland växa sig jättestort när jag gjort något bra. När jag känner att jag inte presterar känner jag mig inte bara slö utan absolut helt värdelös. Det finns sällan något mellanläge.
Folk brukar undra hur jag hinner med allt. Tycker inte själv att det stämmer. Men kanske kan det uppfattas så eftersom jag är inblandad i mycket.
Tror tricket är att jag litar på andra och delegerar. Och jag är ett proffs på att planera.
Men jag måste jobba med självkänslan. Jag borde ju duga även när jag inte är på topp. Åtminstone nu när det snart är jul och allt.
På min to-do.
Hinner inte beta av min privata e-post adress lika ofta nu när jag arbetar heltid på kontor. Tänkte göra det idag. Men hjälp vilken tid det tar. Och datorn bara hänger sig. Borde kanske resa mig upp från skrivbordet istället och gå ut och njuta av solen innan jag reser hem till mörka Svedala. Oavsett väder så ser jag verkligen fram emot att fira jul med våra familjer i Sverige. Ska packa ner de sista julklapparna i resväskan och shit, jag borde tvätta kläder också. Allt är ju smutsigt. Agh.
40.
Congratulations Julian Blackman on your big birthday. When ever you google your name in the future - here you will find my best wishes to you my dear Aussiefriend. xxx
About photo: Julian & Henrik, in my third hometown, Adelaide, Australia in January, 2006. I lived here for one year in 1989 and I often miss that place and that time in life.
Tack för ert fina julbrev!
Vi träffade familjen Wrahme första gången på en sportaffär utanför Barcelona och började prata. Sedan bjöd de med oss på en kryssning i Medelhavet och nu bor de i Miami och skickar helt fantastiskt fina julbrev där de berättar om året som gått. Inspirerande familj.
De lever som de lär.
Rektorn på vår sons amerikanska skola ska flytta med sin familj till Brasilien. Nu pågår rekryteringsprocessen för att leta hans efterträdare. Skolans styrelse består av föräldrar så jag antar att den sk. Capital Levy vi betalar när barnet börjar gör oss delägare i skolan på något sätt. Styrelsen har träffat 15 kandidater och nu har alla vi övriga föräldrar fått hem hem förslag på de tre "finalisterna"; tre olika rektorer och jag läser igenom deras CV. Samtliga slutkandidater ska dessutom intervjuas av några utvalda elever. Amerikanarna tar tydligen det här med demokrati på fullaste allvar. Jag tycker det är sympatiskt. I detta fall.
Thank you all for coming tonight!
Juan - Honduras, German - Spain, Joaquim - Catalonia, Salomon - Sweden/UK, baby Aron - Sweden, Steijn - Holland, Francois - France, Oliver - Germany, Henrik - Sweden/Denmark + Ted.
Max - Sweden, Orion - Mexico, Carolina - France + baby Antoine, Beatrice - Italy, Maria/myself - Sweden, Eva - France/Germany, Ana - Catalonia and Isabelle - Holland.
Världens bästa fixartomtar.
Sara & Emily såg till att jag och gästerna fick en lyckad kväll. Stort TACK!
Modern barnvakt...
Det bästa med stränga regler för Nintendo är när de väl får spela så håller sig ungarna lugna och stilla - och tydligen roar ett litet spel tre små söta barn samtidigt.
Maken hälsar alla välkomna med traktens Cava i glasen.
Julbordet serveras på terrassen med utsikt över ett svart Medelhav.
söndag 21 december 2008
Vi gillar tydligen att göra det svårt för oss.
Det är meckigt att anordna julbord för 15 personer - när barnen bråkar och lillebror gnäller och har gjort det precis hela dagen. Gästerna kommer om 5 minuter Måste hit till datorn först och andas i tio sekunder.
Familjen Lutz skickar alltid helt galet roliga julkort.
Tomte Hilda, En helig moder (Agnes), Ett nyfött barn som heter Agaton, En vis man (Staffan), Tomte Edvin.
lördag 20 december 2008
Jag gillar varken regn, mörker eller grå himmel.
Vi pratar ofta om vi ska flytta tillbaka till Sverige. Vi känner oss mer hemma där än bland katalaner. Inte lika mycket äventyr förstås men man kan ju resa istället. Fast så är det ju det där med vädret. Svenska sommaren är bäst - och då har vi ju i alla fall semester och åker båt i Stockholms skärgård. Sedan är det vintern. Jag älskar vita vintrar, men de verkar ju vara snarare undantag än regel numera i Stockholm. Och Katalonien har ju både solig strand och snöiga bergstoppar. I december. Just idag känns det som en tillräckligt stark anledning att bo kvar.
Konservburksutflykt.
Gulaschsoppa i konservburk inköpt på Vivo i tunnelbanan senast jag var i Stockholm. Idag blandade vi den med persilja och creme fraiche och med den bifogade Medelhavsutsikten kändes det som en kulinarisk gourmetpicknick.
Fotbollskillarna på stranden i Castelldefels.
Denna bildserie innebär förmodligen att jag upplevs som en dryg utlandssvensk för alla som fortfarande bor i Sverige. Och det är ju inte bra. För en regnig dag kommer jag ju krypande tillbaka till mitt fosterland och vill ha mitt gamla liv tillbaka.
Men jag kan ändå inte låta bli. Snälla, hata mig inte.
Vilken tur det finns Ikea.
Som svensk dricker man julmust vid juletid. Så är det bara. Where ever we are. Coca Cola kan bara glömma att vi svenskar byter favoritläsk på denna högtid. Någon sa nyligen att Coca Cola uppfann jultomten. Det verkar ju inte riktigt klokt.
Jag har inte förstått att jag blivit för gammal för att posera och att det bara är pinsamt.
Fortfarande bilder från InterNations julparty i torsdags då jag var hur trött som helst eftersom det var kvällen efter makens julbord för 50 personer hemma hos oss. Men det är klart att Cava piggar upp.
Och så fick vi massage efter middagen.
Nattklubben CDLC. Tur att jag har små bröst för annars skulle behagen ha ramlat ut vid denna behandling, men jag håller med om att urringningen trots det är i brutalaste laget.
Tack för ert superfina julkort Lena & Marcelo & Ellen & Lily & Scarlet.
Vi kommer att sakna er jättemycket på vårt julbord här i Barcelona imorgon...precis som alla övriga dagar! Puss.
fredag 19 december 2008
Integritet 2030?
Genom åren har jag fått förklara mig vid ett flertal tillfällen varför jag bloggar. Man känner sig påhoppad och dum och all argumentation om varför man ska hålla det familjära privat känns helt relevant. Men jag gör det ändå och vet någorlunda varför och har bloggat om det här och här och här.
Jag ogillar själv den där obehagliga känslan att man har babblat på för mycket, kanske på någon fest eller till sagt något till fel person i fel sammanhang och man känner sig naken och dum. Oftast händer det när jag försöker vara rolig och ingen skrattar och jag inser att jag gått för långt eller att folk inte förstår att jag är ironisk och det blir bara tyst och efter ett tag börjar någon att prata om något annat. Det händer förresten relativt ofta. Fast ännu mer när jag var yngre.
På bloggen händer inte det. Jo, tyst är det, men jag har aldrig känt mig blottad här. Konstigt kan tyckas men det har väl med att man slipper se nedlåtande föraktfulla ansiktsuttryck och jag berättar aldrig allt.
Jag känner mig trygg när jag skriver ner mina tankar rakt ut på Internet, så att hela världen (som kan svenska) skulle kunna läsa. Jag väljer själv vad jag lämnar ut och inte och hinner tänka innan jag trycker publicera (även om några hävdar motsatsen).
Facebook går om möjligt steget längre. Där blir varje människas liv transparent. Jag ser vem som känner vem och vad de skriver till varandra, jag kan titta i folk fotoalbum och se vad de har för sig.
Jag undrar hur mina söner kommer att se på mitt bloggande och Facebook när de blir stora. Om allt privat blir ännu öppnare eller om samhället blir mer stängt och människor mer hemliga.
Var kommer mina barnbarn att sätta sin gräns för sin personliga integritet?
Jag ogillar själv den där obehagliga känslan att man har babblat på för mycket, kanske på någon fest eller till sagt något till fel person i fel sammanhang och man känner sig naken och dum. Oftast händer det när jag försöker vara rolig och ingen skrattar och jag inser att jag gått för långt eller att folk inte förstår att jag är ironisk och det blir bara tyst och efter ett tag börjar någon att prata om något annat. Det händer förresten relativt ofta. Fast ännu mer när jag var yngre.
På bloggen händer inte det. Jo, tyst är det, men jag har aldrig känt mig blottad här. Konstigt kan tyckas men det har väl med att man slipper se nedlåtande föraktfulla ansiktsuttryck och jag berättar aldrig allt.
Jag känner mig trygg när jag skriver ner mina tankar rakt ut på Internet, så att hela världen (som kan svenska) skulle kunna läsa. Jag väljer själv vad jag lämnar ut och inte och hinner tänka innan jag trycker publicera (även om några hävdar motsatsen).
Facebook går om möjligt steget längre. Där blir varje människas liv transparent. Jag ser vem som känner vem och vad de skriver till varandra, jag kan titta i folk fotoalbum och se vad de har för sig.
Jag undrar hur mina söner kommer att se på mitt bloggande och Facebook när de blir stora. Om allt privat blir ännu öppnare eller om samhället blir mer stängt och människor mer hemliga.
Var kommer mina barnbarn att sätta sin gräns för sin personliga integritet?
torsdag 18 december 2008
Se så, lite mascara och sedan borde jag väl vara pigg.
Är lite sliten efter makens firmafest hemma hos oss igår kväll och arbetsdagen på kontoret var oerhört intensiv, men en sedan länge inbokad tjejkväll på stan kan man ju bara inte sova bort.
Därför ska jag nu sätta på mig den lilla svarta och strax åka till InterNations julparty på CDLC med min franska kompis Eva.
Därför ska jag nu sätta på mig den lilla svarta och strax åka till InterNations julparty på CDLC med min franska kompis Eva.
Inlägg i kategorin: Stackars barn för dessa utelämnande föräldrar.
Min 2-åriga son har förstått att vuxna inte kissar i blöjan, men han vet inte exakt hur de gör istället. Vid två tillfällen har han tagit fram snoppen ur blöjan och kissat på golvet!
Jag borde ingripa och inleda intensiv potträning. Hm, eller varför inte delegera den uppgiften till storebror?
Ja, jag kan ju inte direkt visa.
Jag borde ingripa och inleda intensiv potträning. Hm, eller varför inte delegera den uppgiften till storebror?
Ja, jag kan ju inte direkt visa.
Håller på att anpassa mig till att jobba på kontor.
För första gången är jag först på kontoret. Yes. Annars brukar jag alltid komma sist och gå först som om jag vore en latmask, även fast jag vanligtvis är här mellan 9.00 till 19.00 varje dag med lunch mellan 14-15. Det är stor skillnad mot de senaste sju åren då jag drivit eget bolag och styrt över min egen tid.
Det är tydligen fest hemma hos mig.
Mitt vardagsrum för fem minuter sedan. Jag älskar fester, men jag vill inte störa makens firmafest, så jag vilar lite med barnen här i sovrummet och lägger upp fler bilder från festen här.
onsdag 17 december 2008
Trapphuset ikväll.
Vi handlade inte bara mat på Ikea inför kalaset ikväll utan även en porrgardin som vi hängt upp ute i trapphuset. Det kan man väl inte bli vräkt för?
Min superenergiska make.
Maken är inte riktigt klok. Han har bjudit hem alla sina kollegor på julfest. De kommer om 18 timmar. Och nu står han i köket och håller på att laga mat till 50 personer. Förmodligen borde jag börja städa snart. Fast nu ska jag sova.
Jag gillar eftersnack.
Eftersom Max åker skolbuss träffar jag sällan de andra föräldrarna på amerikanska skolan, men eftersom det var julshow ikväll så fick jag tillfälle att pussas lite med snygga familjen Patricia & Christophe efteråt. Blev så glad att de kommer på vårt julbord på söndag också.
tisdag 16 december 2008
Bara champagnen som fattas.
Pedro och Max ser ut att öva på Stureplanslooken. Vi borde flytta till Norrland så min son lär sig veta hut.
Julen har kommit till vårt hus.
Se så julfint vår portvakt Antonio har gjort i husets entré med julgran och klättrande tomte. Men notera samtidigt palmen utomhus i bakgrunden vilket inte riktigt ger den vita fina inramningen till en "riktig" jul. Tur vi åker till Sverige snart. Där snöar det väl?
Mina söner längst bak i väntan på att jultomten ska ropa deras namn.
Söndagen den 15 december. Skandinaviska klubbens julfest för alla svenska barn i Barcelona.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
View Maria Agrell's profile
